Fångad/sårad/ensam

Tänk vad fäst man kan vara av tanken tillsammans med en annan människa.. Tänk så fastlåst man kan bli av en annan människa, och så begränsad av vad man egentligen vill göra.. Bara själva tanken skrämmer, att man blir beroende av en annan människa.. Som i vilken sekund som helst bara kan försvinna och aldrig mera komma tillbaka.. Då står man där igen, blottad och ensam.

Varför blir man så fångad i tanken om att man aldrig kommer klara sig utan en annan människa? Hur kan man bara bli så otroligt beroende av en annan idivid, fast man egentligen är en ensam varg? Alla människor är egentligen egoister.. Egoister som bara tänker enbart på dem själva, o ingen annan.

Man blir så fastlåst av tanken att om man blir ''lämnad'' av en partner, så kommer man aldrig klara sig själv. Varken ekonomiskt eller relationsmässigt.. Men de gäller bara att inte låta sig själv falla ner i avgrunden som man själv bygger upp.. En avgrund som man själv gräver, för varför gör man det egentligen? De är bara sig själv man sårar i slutändan iaf.. De är bara du själv som låter dig bli sårad, och de är bara du själv som kan styra över vem som får såra dig.



Man väljer sina strider som min mor brukar säga.




Jag kan aldrig säga att jag aldrig kommer bli sårad igen, och jag kan aldrig säga att jag aldrig kommer kliva på samma mina som jag har gjort så många gånger.. För de kommer hända igen, många gånger igen.

Däremot så kan jag lära mig, jag lär mig alltid på vägens gång vad som är värt vissa saker, och vad som egentligen bara bör läggas ner.. Dvs : '' Man lär sig av sina misstag '' är egentligen bara rent bullshit, man lär sig bara tackla och hantera olika problem varje dag, på olika sätt.


Man ska bara andas och ta det lungt.. Lägg dig ner, och blunda.. Tänk inte för mycket, imorgon vaknar du ändå upp med nya problem.

Kommentarer


Ingen reklam tack!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback