Jag är nog världens lyckligaste och har nog verkligen hittat världens bästa kille, inte nog med att han ger mig något ovärdeligt som verkligen inte kan ersättas på något sätt i hela världen.. Jag menar förståss våra 3 underbara döttrar Lisa, Louise och Lova, så friar han också.. Haha..

Det kändes helt sjukt när han frågade.. Faktiskt, min första reaktion var 'Va?! Vad säger du?!!' Men själklart svarade ja jag, vadå.. Kan inte ha det bättre än vad jag har det nu, gräset är aldrig grönare på andra sidan.. Och visst att vi bråkar och gnabbas, men har aldrig haft en tanke på att lämna honom överhuvudtaget..

Har aldrig känt mig så säker som jag gör med honom, och hade nog aldrig behållt barnet ( Läs barnen ) om jag hade tvivlat på honom.. Skulle kunna skriva ett helt smörinlägg om hur mycket han betyder för mig och hur mycket jag älskar honom..


Men innan jag träffade honom så var jag en väldigt energisk person, som tog väldigt mycket energi.. Hade svårt att släppa taget om folk, och betvivlade mig själv i många lägen.. Aggresiv och väldigt utåtagerande.. Men efter jag träffade honom så har jag blivit väldigt lugn och harmonisk, visst att jag fortfarande kan bli arg.. Absolut, men inte som förut.. Det går verkligen inte att beskriva, men folk som känner mig sen innan förstår vad jag menar med det.


Nu har iaf min kära sambo farit till Norge, och det vart mycket tyngre än vad jag trodde det skulle bli.. Men jag hoppas verkligen dem här 22 dagarna går jätte fort nu, för jag saknar honom redan, och det är knappt 1h sen han åkte..

Men för att hålla er lugna så kommer han hem fort som ögat ifall det skulle hända något med mig eller barnen, det vet jag att han gör.. För även fast han åker iväg för en bra sak, så är han väldigt orolig för både mig och barnen!

Nästa vecka är det BM besök, och då ska vi lyssna på flickornas hjärtljud och ta lite sockerprover och sådär för att kolla att allting är bra :-)..

Sen veckan efter det så är det TUL och SpeccMVC igen, och denna gången är det faktiskt inte Robert som ska med, utan det är jag och mamma som ska åka, det ska bli väldigt spännande faktiskt..

Veckorna bara rasar iväg, och jag vet inte vart alla dagar tar vägen någonstans.. Nu är jag ju iaf bilburen igen, och det känns väldigt skönt :-)


Nu blir det en sväng till Stefan, Lilly och Jennie, sen ska jag väl hem och krypa ner i kojs!