Jag har alltid fått höra att jag är konstig, att jag inte är någon annan lik..
Jag har alltid varit svår att umgås med, jag har alltid varit svår att prata med.

Alltid fått dem där konstiga blickarna, och alltid fått höra dem konstiga orden..

Jag har alltid varit stämlpad som den konstiga, enstöriga människan som har svårt att umgås eller föra sig bland folk.. Jag har en vän, och resten ytliga bekanta.

Ingen vet vem jag är, ingen vet vad jag har fått utstå och ingen ska någonsin yttra sig om mitt liv.


Jag kan inte vara själv, det går inte. När Maia har somnat om nätterna får jag panik. Det är nästan så jag vill väcka det lilla livet och bara ha henne vaken hela tiden. För att slippa tänka.

''Fången i mina egna tankar'', det är just vad jag är.. Jag är klumpig, och säger fel saker.. Har lätt för att skaffa mig ovänner för att jag aldrig är rädd för att säga det jag tänker på för stunden.. Men när jag är själv, då är allting som svårast..
Jag får panik, och det känns som jag äts upp innefrån, vill bara ha någon att prata med..

Många undrar varför jag stannade kvar hos Fredrik så länge som jag gjorde, och jag tror just detta är anledningen. Jag klarar inte av att vara själv.. Det går inte, jag får panik.. Maia gör dagarna lättare, då jag bara behöver tänka på henne, och inte bombadera mina vänner med SMS bara för att få ha någon att prata med.


Folk kan bli irriterade på detta, att jag skickar 1million SMS om dagen.
Fick mig en lite tankeställare av en vän till mig då han sa: ''Du skickar ett sms, och svarar jag inte inom 20-30min så har du hunnit skicka 5 till''..
Jag vet inte varför det är såhär, men jag skäms.. Så oerhört.. För jag kan inte släppa saker, och känner jag mig ensam börjar alla dessa tankar igen..

Vill alltid ha någon att kunna prata med, men det går ju inte.. Vill alltid ha någon nära, men det går inte heller.

Har valt att leva själv nu, vill inte ha något förhållande, det finns nog faktiskt ingen som skulle klara av att leva ihop med mig. Kan växla så oerhört fort imellan gångerna så att jag nästan blir rädd för mig själv.

Nu menar jag inte att allting är negativt, men måste få ventilera mina tankar..