Ibland kan livet ta en ända stor vändning, ibland hinner man inte ens med i svängarna.. Igår trodde jag verkligen att jag skulle sätta hjärtat i halsgropen..

Jag vet inte om de var av lycka, eller för att jag vart så förbannad rädd över att jag faktiskt tycker väldigt mycket om honom..

Det händer rätt mycket i våra liv just nu, och vi kämpar på så gott det går att rå om varandra oxå.. Det är svårt och tufft i många lägen, men så länge man håller en öppen dialog med varandra och verkligen försöker bry sig och bolla med sina problem och idéer så ska vi få det att fungera..

Man ska inte vara rädd för att bråka, för alla par bråkar.. Ingen kan dra jämt hela tiden, men sen beror det på vad man bråkar om och verkligen försöker reda ut problemet så det inte ligger och är infekterat hela tiden..


Jag har aldrig känt mig så pass säker på en människa som jag gör just nu, har ju bevisats förut att jag har fel.. Men jag tänker inte ens så denna gången, för vi bryr oss verkligen om varandra.. Det känns inte ens jobbigt just nu att faktiskt ses varje dag, höras varje dag.. För vi har alltid någonting att prata om, alltid är det något som tynger den andra som vi verkligen måste ventilera om just på en gång..

Eller bara ringa och kolla hur det är med varandra.. Bara visa för iaf 30sek att vi bryr oss.. Man behöver aldrig känna sig ensam..


Många tycker vårat förhållande är för nytt och vi inte ska rusa in i saker och ting, men de gör vi faktiskt inte.. Vi tar det lugnt, och låter saker och ting komma som det kommer.. Händer det så händer det för en mening och ingenting annat..

Det är sjukt hur mycket en person kan betyda så mycket...
Som man i grund och botten egentligen inte ens känner så pass väl än..