Att våga acceptera vem man själv är kan vara enkelt, men de kan även vara mycket svårt.
Många som man pratar med säger oftast att dem accepterar hur man själv är, och hur andra ser på en.
Men många gånger gör man inte det, man klarar inte av att höra att man är tjock, o har finnar, och att man kanske just för tillfället ser blek ut.

Jag om någon har stora komlpex för min kropp, jag flyttade till stockholm 2006 och vägde då knappa 50kg, sedan 2009 lämnade jag min dåvarande pojkvän vägde jag 95kg.. Nu idag har jag lyckats tagit mig ner på normalvikt dvs snittar mellan 53-56kg beroende på hur jag mår för tillfället.

Jag har stora komplex för mina ben, bröst och mage. Visar mig sällan i ''tjejigare'' kläder, och använder mer än gärna pösigare och säckigare kläder då jag inte vill visa upp min kropp. Ja jag vet att det är fel, det är jätte fel. För det finns dem som mår dåligt över att jag gör så.

Men, det är för att jag inte kan acceptera vem jag är, jag har så många olika personligheter. Allt ifrån aggresiv och elak, till blyg och snäll, tystlåten, pratglad, frånstötande, efterhängsen. You name it.
Man vet aldrig vart man har mig, och man vet aldrig vem jag kan vara. Det vet jag inte ens själv.

En spontan människa, som gör det som faller mig in. Säger jag: ''Idag åker jag till Göteborg''.
Då åker jag till Göteborg.

Det är knäppt, och många skräms utav det, men det är sån jag är. Jag måste lära mig att acceptera mig själv, men det kommer ta tid.
Jag måste inte, men vill ha en perfekt kropp som jag vågar visa upp på stranden.

Enligt vissa tränar jag för hårt. Men för mig är det inga problem, för sålänge jag inte går sönder.

Att börja acceptera sig själv, är ett jätte stort steg. Det är då man kan börja känna självkänsla..


Det är då livet börjar.. Det är då, du kommer vara kräsen, de är då du kan ställa krav på omvärlden.

Det är då folk kommer börja se upp till just dig.