Tårar smakar salt..


Mammas ängel, en ängel utan vingar. Du får alla att le, och du får alla att må bra.. Sorgen i mitt hjärta jag bär över att ens skriva detta är obeskriverlig, och jag trodde aldrig denna dagen skulle komma.. Jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva. Mammas troll <3


Har nog aldrig känt en sådan smärta som jag gör i kroppen just nu.

Att ge upp livet om sin bästa vän, den som gör livet värt att leva trodde jag aldrig skulle göra såhär ont..
Hon som alltid har funnits där, och hon som har torkat mina tårar när livet har varit svårt..
Det kommer ta mig flera månader att komma ikapp med ekonomin så jag har råd att ha henne på dagis, och lämnar jag bort henne under dem månaderna är det inte min hund jag får tillbaka i slutändan.

Jag ser ingen annan utväg än att sälja henne, mammas hjärta..

Jag känner mig hemsk, jätte hemsk.. För jag älskar henne så otroligt mycket.. Hon är mitt allt, och det är hon som får mig att orka upp på morgonen, och se ljuspunkterna i livet.. Men jag måste även se till hennes bästa, för när jag byter jobb kommer hon vara ensam en stor del av tiden, då jag börjar antingen 7.15 och slutar 16.00, eller börjar 09.00 och slutar 18.00.. Och ska hon vara ensam den tiden kommer hon få flipp, de ända jag kommer hinna är att åka hem en stund på lunchen och vara med henne, och de är fel. Hon behöver någon som är hos henne iaf några gånger per dag.

FAN! Ville bara sätta bilen i första bästa bergvägg påvägen hem, de gör så jävla ont.. Och jag kommer få panik, den dagen jag verkligen står där..
Den dagen jag står där och verkligen ska sälja henne..

Mammas prinsessa..


Förlåt! Jag älskar dig över allt annat, och ville verkligen inte att det skulle bli såhär.. Vill kunna göra allt för att få ha dig kvar, men jag vet inte vad jag ska göra.
Får panik, och jag försöker verkligen se alla lösningar..
Men nu ser jag bara en utväg.

Kalla mig fjantig, kalla mig tönt och tala om för mig att de bara är ett djur.

Men för mig är de så mycket mer än bara ett djur, de är min verklighet, det är mitt liv. Hon är som mitt barn.. Hon tröstar mig när jag är ledsen, och hon får mig att orka, orka min utredning, orka ta tag i mitt liv. Orkar att le.
Utan henne är jag ingenting.


Förlåt Maia, jag älskar dig <3


Kommentarer


Ingen reklam tack!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback