Den här helgen som har varit har det varit mycket fläng, och det kändes i magen vissa dagar kan jag lova.. Men den har varit helt underbar.. Jag har fått träffa både Aaron och Alvar den här helgen, och även fast barn låter mycket så har jag njutit varje sekund..
Vi har även köpt en tvillingvagn nu, så äntligen är vagnkolektionen komplett, och det känns ennu mera underbart att ha en sak mindre att tänka på.. Lägenheten är klar, och rummet är klart.. Så snart är det bara dags för bebisarna att komma.. Men jag hoppas verkligen dem stannar där inne lääääänge..


Imorgon går vi in i v19+0.. Det känns sjukt, helt ofattbart.. Vart tar tiden vägen någonstans?

Tankarna har snurrat idag om tjocka bebisar.. Jag tittar nog på alldeles för mycket program om bebisar.. Och det kan göra mig deprimerad imellan åt.. Jag vet att våra bebisar kan komma istort sätt när som.. Men jag skulle så gärna vilja testa på en 'riktig' förlossning.. Inte veta att jag kommer få kika på mina barn genom en plastlåda, kika på dem när dem byter nålar och blir sondmatade.. Måste tillförlita mig på vad alla andra säger och lägga deras öde i alla andras händer.. Det känns fel på något sätt.. Även fast jag vet att dem mår bra så länge dem ligger i sin lilla kängrupåse.. Det är ju jag som är deras mamma, det är ju jag som ska beskydda dem från allt ont och ta hand om dem.. Men jag måste tillförlita mig på att läkarna gör sitt arbete..

Vi har även disskuterat namn, och eftersom vi vet kön och valt med att inte gå ut med det, så kan jag ju inte tala om vad vi har disskuterat för namn heller.. Haha, vi är väl fortfarande lite oense, men det släpper väl när man hittar något som passar båda antar jag :-) Förhoppningsvis har vi lite mera tid på oss att bestämma namn än 2 veckor :-)

1/11 är det dags för TUL igen, och Specmödravården.. Och sen de 2/11 ska jag till vanliga mödravårdcentralen.. Känns som man inte gör annat än att springa runt och prata med massa läkare.. Suck!
Men jag antar att det behövs för att kolla så att jag och bebisarna mår bra :-) Tror att barnmorskan skulle försöka ge sig på att lyssna efter hjärtljud igen när vi kommer tillbaka till mödravården.. Se om det går bättre denna gången..


Bebisarna har börjat sparka som tusan där inne, och man känner det på magen om man låter handen ligga där ett tag.. Men det är bara jag som 'orkar' ligga kvar med handen där hela tiden.. Robert har inte riktigt tålamodet att vänta på att dem ska sparka på honom.. Men han brukar pussa på dem iaf, och lyssna på deras små små hjärtan som slår.. Det är lika mysigt varje gång när han ligger där med örat emot magen.. Det känns så speciellt lixom.. Som att tiden står still.. :-)




Här är våran nya vagn, som står hos Roberts mamma än så länge.. Men han ska åka och hämta den snart! Såå fin.. <3