Hur blir man av med oron att man ska förlora ett av sina barn? Jag går ju med en högriskgraviditet och många tankar snurrar i huvudet.. Det känns konstigt, jag som trodde jag skulle få en ''vanlig'' graviditet med 1 barn till att börja med..

Högre makter tycker nog att jag ska klara av det här, eller är de för att jag gjort en abort innan så jag får tillbaka 3gånger så mycket? Ha ha.. Ja tänk vilka funderingar man har ibland..

Min sambo tycker inte alls jag ska vara ensam hemma på dagarna ifall det händer något, så jag åker med bilen ner till mamma varje morgon efter jag har lämnat honom på arbetet.. Jobbigt att sitta i bilen för magen och ryggen, men det är värt det.. Ifall att det skulle hänga något så vet jag att det alltid finns någon i närheten.

Hur blir man av med tankarna att en av dem kanske går bort? Alla bebisarna mådde ju bra i magen, varför är jag orolig? Kanske just för att de är mina barn.. Och jag kan inte göra någonting för att skydda dem mer än att jag mår bra och är frisk..

Det känns sjukt, jag bär på 3 liv?? 3st små små liv.. som ska bli vuxna någon gång i livet.. Ja jisses..


Nästa vecka är de dags för specialist ultraljudet, BM sa att man inte skulle gå på för många UL, men nu blir det spring hela tiden? Är det normalt?!

Någon annan som läser här som har tvilling eller trillingfödslar som kan dela med sig av tankar.. dela med sig av erfarenheter... Jag är helt ny, fast de är man väl jämt..


Allting vart 3gånger så dyrt än vad jag egentligen hade räknat med.. Men de är 3 gånger så mycket kärlek istället..

Det kommer gå bra, det måste gå bra..

Tankarna tar i överhand..