Trycket

Även fast jag fortfarande har samma oro, och är väldigt rädd att de fortfarande ska hända något så kan jag ärligt med handen på hjärtat säga att trycket har lättat lite, de är skönt faktiskt.. Även fast jag tycker de är sjukt läskigt när de brottas i min mage från tre olika håll, så måste jag faktiskt erkänna att de börjar smälta in.. Jag är fortfarande skit rädd, de är jag.. Men jag försöker att inte se det på de sättet längre.

Jag försöker se det som att: '' Det kommer ordna sig, hur mycket jag än oroar mig.. Så kommer det i slutändan ordna sig..''

Detta är en graviditet som jag inte går igenom ensam, faktiskt.. Först har vi Robert, som finns där till 100%.. Sen finns min mamma alltid med.. Sen eftersom de är så täta kontroller nu, så är sjukhuset den som alltid finns där oxå.. Skulle de vara något behöver jag inte vara rädd för att vara en överdriven förstföderska.. För detta är en riskgraviditet..

Jag älskar alla mina tre barn, även fast jag inte vet vilka dem är än.. Och dem kan egentligen inte kallas barn än, dem är fortfarande bara foster.. Igår gick jag in i v13+0 och de känns ännu mera läskigt, för det betyder att veckorna bara springer iväg.. Det känns sjukt, väldigt sjukt..

Jag känner mig inte gråtfärdig längre när folk påpekar eller säger: ''Fyfan va ballt att du väntar trillingar'' för jag vet själv vad jag går igenom, de gör inte dem.. De ser bara de här gulligulliga att de är trillingar.. Dem kommer se likadana ut.. Hur man nu kan se något gulligt med det?

Ibörjan kan jag faktiskt erkänna att jag kände mig dömd.. Faktiskt.. Och jag visste inte alls vart jag skulle ta vägen.. Men nu när veckorna bara flyter på så känner jag mig mera.. Utvald? Kan man kalla det så?

Det är inte många som får gå igenom denna upplevelse, och jag är en av dem få.. De känns faktiskt jätte bra.. Vet inte varför.. Men de känns bra bara..

Kommentarer
Postat av: Marita Foss

Hej Emma! Jag tycker du uttrycker dig så fint. Man kan visst säga att du är utvald. Vad skönt att du har så mycket stöd runt dig. Det aldrig bara "gulligull" när man får barn och är det då till råga på allt tre så är väl "gulligullet" det sista man tänker på. Men det kommer det också förstås, man kan inte låta bli att "gulla" med bebisar.Stor kram på dig!

2011-09-11 @ 10:37:12


Ingen reklam tack!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback