Jag ligger här, ensam i mörkret och funderar.. Idag/natt är en riktig sån där tänkar natt, jag kan inte slå igen mina ögon och bara slappna av för en sekund.. För idag fick jag smakprovet på mitt humör och temperament..

Hittills har jag inte tappar varken fokus eller tålamod, men idag gjorde jag verkligen det ! Ett barn tar mycket på krafterna.. Tre barn tar allt dem kommer åt, uppmärksamhet, tålamod, närhet, kärlek ! Men ack så underbara dem är..


Men när ska man få tiden och bara njuta? Få stanna upp och få njuta av tillvaron?

På tisdag blir flickorna en månad.. En hel måna gamla, och jag har knappt njutit en sekund av att bara få vistas i deras närhet ..

Folk säger hela tiden till mig hur imponerade och stolta över mig, men egentligen ? Varför vara mera imponerad över mig än med en mamma med 1 barn?

Nä, slå igen mina ögon och försöka vila en stund..