Klockan är snart 4, bara 15min kvar när jag tittar på klockan nu, (03.45).. För två månader sedan låg jag nere i ett förlossningsrum den här tiden och stirrade upp i talet, den här tiden för två månader sen låg jag och funderade på 'Vafan har jag gett mig in på?!'

Hade jätte svårt att sova, och narkosläkare, sköterskor och barnmorskor varade om vart annat att springa ut och in ur vårat rum för att prata med mig om morgondagens stora händelse ! Jag va i trans, hur skulle det kännas? Vad kommer att ske? Hur kommer jag reagera? Kommer det göra ont? Men framförallt, kommer dem att må bra ?

För exakt två månader sen så såg våra prinsessor, dem finaste prinsessorna dagens ljus.. Vad hände med tiden? De va ju inte alls länge sen jag var gravid och klagade på att tiden stod still i princip.. Men sedan första dagen flickorna såg dagens ljus så har tiden sprungit iväg.. Jag har inte ens själv hunnit med..



Men efter allt som har med sjukhus att göra, imellan alla blöjbyten och matningar som är så rutinartat att man bara vill spy på det ibland, för det känns som man inte gör annat, så ger dem så otroligt mycket tillbaka.. Det behövs så ytters lite ifrån dem för att få mitt hjärta att smälta!
Vi har ju inte kämpat precis för att få saker, alla människor här i vårat avlånga land är så otroligt givmilda, tjejerna har fått saker från kända som okända människor, och det uppskattas.. Otroligt mycket ! Det finns så många fina människor här, som är osjälviska som faktiskt tänker på andra först än dig själv,. Fortsätt med det :-)..

Vi har gjort en spännande resa tillsammans, och även fast jag kan tycka ibland att det är jobbigt att dem drar till sig otroligt med uppmärksamhet, så kan det vara roligt där imellan när folk kommenterar hur vackra barn man har.. För vilken mamma/pappa vill inte höra det ? :-)

Jag & min sambo, tillsammans med våra barn har gjort världens spännande resa, och detta är bara början på något oändligt ! Det är som en saga utan slut..

Jag hoppas att ni fortsätter följa oss i våran rutinmässiga, hektiska vardag, fylld med oändlig kärlek !

Fy så mycket känslor det vart på en gång ! :-)


Men jag kan inte förstå, att andetagen jag ligger och lyssnar till varje natt, är andetagen från mina barn, som sover tätt intill mig (i sina egna sängar), i 2månader har dem varit det ! Tack, om det nu finns någon högre makt så tack, för att du gav mig världens finaste barn ! Tack..

Nu ska jag krypa ner i sängen och sluta mina ögon.. För snart vill säkert flickorna vakna och ha lite mat <3, jag hoppas ni fortsätter följa oss i våran annorlunda vardag :-)