Sista dagen på veckan, nästan iaf.
Jag jobbar helgen, men de är rätt skönt. Blir att ta det lugnt imorgon och umgås lite med min kära kusin mitt på dagen.

Tankarna snurrar i huvudet, jag fattar inte! Varför egentligen..?
Frågor jag ALDRIG kommer få svar på. Tyvärr..
Även fast vi kanske inte pratat så jätte mycket efter jag flyttade till Stockholm va du endå en väldigt kär vän.
Som sagt, mina tankar går till dina anhöriga och framförallt Ted.. Varför Jonny, varför?

Vila i frid vännen, himmelen har fått tillbaka en underbar ängel.


Imorgon är jag ledig.. Men på Lördag och Söndag vankas det jobb igen.
Imorgon blir det även bio och äta gott med Sebbe, Patten, Emelie, Jag och Fredrik. Underbart, känns som det behövs nu bland allt trauma.

På Onsdag är det tillbaka till tanten och prata lite mera, sen får vi se vart det utvecklas till.

Idag vankas det jobb jobb jobb och åter jobb hela dagen i enda.
Börjar 10 och slutar 19 ikväll, rätt skönt endå att jobba kvällar ibland.
Jobbar Onsdag och Torsdag också, sen är jag ledig Fredag.
Dock jobbar jag helgen, vilket jag hellre hade velat vara ledig. Men man kan inte få allt här i livet.
Ska bli skönt att jobba, och få ordning och reda i ekonomin igen.

Då jag var sjuk 3dagar förra månaden vart inte lönen något sådär att hurra över.

Livet knallar på sin stilla gång, och har väldig huvudvärk just nu.
Men det går nog över till kvällen antar jag. Sover lite oroligt om nätterna, inte sådär jätte bra.
Är som en klubbad säl på morgonen när Fredrik går till jobbet.

På Torsdag kommer även Emelie, tänkte kidnappa henne på Fredagen och ta henne till Brommas nya "Köpcentrum"
Jag och Fredrik va där och knallade runt igår, riktigt fräsch va det.
Något jag kan rekomendera att gå dit. Man får aldrig nog av att springa runt och kika där.


Nej nu kallar arbete igen!

MVH/
Emma

Idag är det måndag, och idag började ett nytt kapittel i mitt liv..

Idag började min Vuxen ADHD utredning, vilket känns jätte skönt. Att bara sitta där och prata med henne va en stor lättnad ifrån mitt bröst.
Mamma var även med första gången och berättade och förklarade, då jag inte kommer ihåg hur jag var som liten.
Hon vart förvirrad över hur jag inte fått någon utredning eller hjälp redan när jag var liten. Men de är frågor jag aldrig kommer få svar på.

Vi satt där och pratade ett tag, sen var vi tvugna att runda av. Men hon fick veta rätt mycket om mig, hur jag är som person och vem jag är under det hårda skalet.
Insåg även idag att jag har inte så många vänner. Man har många bekanta som vet vem man är, men egentligen djupt långt där inne så har jag inga vänner.
Den enda jag kunde komma på var 1 enda som har hängt med sedan lång tid tillbaka. Som inte är kusin eller släkting.

Vi kom fram till att nästa möte ska ske nästa vecka, så vi har kontinueliga möten hela tiden, och inte bara läggs på hyllan.
Jag skriver här för att min familj ska kunna läsa om min utveckling inom detta, och vad som händer.
Eftersom dem bor en bit bort. Och allting kan man inte förklara i ord eller meningar.
Men de är lättare att förstå någon som skriver om det.

Ni som har läst eller är lite kuniga om ADHD vet att det inte bara handlar om koncentrations svårigheter. Utan det är ett mycket brett ämne som inte så många förstår.

Detta är början på mitt nya liv, ett nytt kapittel i livet som man måste lära sig leva med!


MVH/
Emma

Hejsan!

Jag har startat många bloggar, men stängt ner dem lika snabbt för jag kanske har insätt att detta inte är något för mig.

Men jag känner verkligen att jag vill börja skriva, skriva av mig och driva någonting framåt.
Vet egentligen inte vad jag ska skriva om, men man kan ju alltid börja någonstans för att se vart man hamnar.

Vem är jag?

Jag är en tjej på 21 år som är bosatt i Stockholm sedan 3½ år tillbaka.
Är uppvuxen långt ut på landet tillsammans med min mor och far, som jag fortfarande har bra kontakt med.
Har 2 stycken yngre syskon, och en underbar pojkvän/sambo.
Jobbar som säljare på Mekonomen, världens bästa jobb till och från.
Precis som alla andra.

Längar visserligen tillbaka ibland för att kunna slappna av och slippa storstadslivet ibland, men jag trivs bra här.
Att åka hem till mamma och pappa någon gång ibland ses som en ''Mini semester, långt bort men endå så nära''.

 

Säkerligen ingen som kommer läsa detta första inlägg, så jag ser det bara som en ''start'' för mig att börja om på något nytt.

MVH/
Emma