I helgen har jag varit nere hos mamma och pappa tillsammans med Malin.
Träffade även på Linnéa och Gustaf, och bebismagen!
Malin, jag, Gizmo och Maia åkte ner till mamma och pappa i Fredags..

Det va verkligen jätte skönt att komma iväg, och göra verkligen ingenting..



'Vad gör man när man inte vet vart man har folk, och är riktigt osäker på vad man själv står någonstans. Man tycker allting är jobbigt, och man vet inte vilket ben man ska stå på.
Det känns som hela världen rasar samman, och grunden man så tappert byggt upp försvinner under fötterna.

Det är läskigt när man verkligen försöker vara stark, och försöker hålla huvudet högt. Men vattnet bara stiger.

Vad gör man?'

"Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst, eller vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att alltid komma längst, eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att leva livet som det är, gå igenom svåra
perioder, acceptera det, att falla till botten, slå sig hårt men alltid komma upp igen!!"

Se mig för den jag är, följ mina spår, och krama mig när livet är svårt. Döm mig inte för att jag är annorlunda, älska mig för att jag vågar göra det som faller mig in. Se bakom fasaden, och försök förstå. Att innanför skalet fäller jag troligtvis en tår



Jag är livrädd.. Verkligen livrädd för ensamheten..
Jag får panik när jag är ensam, jag får panik när jag känner mig ensam.

Jag får panik när lampan släks och jag blundar, när jag inser vem jag egentligen är.
När monstrerna och tankarna hinner ikapp, och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta för att jag tänker så illa om mig själv.

Mina tankar är de värsta som finns, och jag vet inte hur jag ska göra.
När jag är ensam så hinner verkligheten ikapp mig, när Maia är vaken så inser jag vem jag egentligen är, och vad jag egentligen bör göra för att få ordning på livet.

Jag vill göra så mycket, men ändå ingenting, varför är man så jävla velig?
Varför kan inte bara någon tala om vad man får göra och inte får göra. Gör allting åt en.

Idag är en sådan dag jag inte vill göra någonting.. Bara dra täcket över huvudet och försvinna.
Jag vill inte tänka, jag vill inte göra någoting!

Jag klarar av ansvar vissa dagar, men vissa dagar är jag så sårbar, de är dem dagarna livet har hunnit ikapp mig..
Dem dagarna jag inte skulle klara hårda ord, eller att folk såg annorlunda på mig.
Dem dagarna jag bara vill vara som alla andra, gå i det där ledet och inte synas, bara försvinna i mängden.

Livet blir inte enklare bara för att man blir äldre, men det är heller inte enklare för att man spolar tillbaka tiden.
Man kan aldrig få någoting ogjort, bara ändra sina uppfattningar om saker och ting.

Det är dagar som denna som jag ser alla fel, jag känner mig tjock och inte klarar av att ha finnar.
Det är dagar som denna som det känns jobbigt att bli bortglömd, och inte förstår vad jag har gjort för att förtjänar att må såhär..


Det är dagar som denna, som jag bara inte vill vara jag!

''Acceptera mig, lev med mig, se mig.. Ingen annan''



Ibland undrar jag vad folk tar mig för egentligen.
Jag är den extrema, den som vågar testa o den som vågar göra alla dessa extrema saker..
Jag klarar av att ta folks blickar, och vågar vara den som sticker ut.
Men, jag tycker inte om när folk försöker göra om mig till någon jag inte är egentligen, till någon helt annan.. Jag vill inte vara den ''pippinätta'', vackra flickvännen som ser helt underbar ut..


Jag vill vara annorlunda, jag vill inte vara som alla andra.. Jag vill vara annorlunda, jag vill vara mig själv.
Den som vågar tatuera mig, den som vågar pierca mig, vågar klippa annorlunda frisyrer..

Jag vill hitta den mannen som är villig att leva med mig som jag är, och inte försöker göra om mig till något jag inte trivs med att vara..

Bara accepterar mina fel och brister, och vågar att leva med dem. Istället för att påpeka dem och försöker ändra på dem.
Livet är ingen dans på rosor, och alla människor är helt olika, varje ny människa man möter har ett helt annorlunda förflutet, en helt annan tankebanan eller fungerar på ett helt annat sätt.. Varje människa är unik.

Men jag vill inte vara unik, jag vill vara annorlunda, jag vill sticka ut.. Våga göra saker, våga säga saker, och alltid stå för mina handlingar.

'' Acceptera mig för den jag är, lev med mig för vem jag är, försök inte att ändra på mig.. De räddar ingenting.. ''

Jag ser alla människor som lika värda, är sällan den som dömmer någon, accepterar alla, vare sig dem har stor näsa eller annorlunda frisyr!

Jag är rädd för vad världen har att ge mig, och jag är alltid den som har chockat folk..

Jag har haft alla tänkbara färger i huvudet, jag har varit piercad i näsan och även fast en industrial, jag vågar tatuera in mina syskons namn på benet.
Jag vågar klippa mitt hår på många olika sätt, jag vågar, för jag vågar vara jag.

Livet ligger aldrig utstakat framför dig, du vet aldrig vart vägen går. Människorna du möter varje dag kan ändra ditt liv för alltid..
Du vet aldrig vilken väg du kommer gå, eller vem som står runt nästa hörn.

Därför älskar jag att leva, leva för dagen.

(Malin bjöd på underbar fajitas igår)
(Idag vart det solskenspromenad med dem bästa)




Att vakna upp klockan 8.00 en Söndag-morgon och inse att man har hela dagen framför sig kan inte vara mer än underbart.
Att hinna ta en promenad på isen i 2timmar med dem två bästa tjejerna i världen är bara ännu bättre.

Jag och Malin bestämde oss för att ta en långpromenad med Maia idag, sagt och gjort .. Klockan 10 pallrade vi oss iväg och började traska.
Tillslut var vi nere i Ålsten, och sa det att vi tar en vända vid isen också, det är ändå kanonfint väder!
Vi gick på isen, och Maia kunde verkligen socialisera sig och hålla sig ifrån både skälla och springa ifrån oss när det kom människor ( Dvs, vi hade henne lös ).
Många hundar hälsade hon på, och det gick superbra. Helt underbart när det går så otroligt bra för henne, känns helt underbart att se alla hennes framsteg.

Så otroligt drivande hund, och det är så roligt att jobba med henne.
Sen åkte vi hem, nattade Maia som var toltat slut. Sedan tog vi bilen och fönstershopade i Bromma Blocks. Vi har även i tankarna inrett lägenheten!

Dvs ''Tjejig''.. Allt rosa vi hittade vart det antingen '' ÅÅÅÅH '' Eller '' Naaaw ''..
Så, ja 3 tjejer i samma lägenhet kan bara sluta på ett sätt!

Regnbågens alla färger!

Tummen upp säger vi till det... Vi plockade även tillbaka hyllan som har stått under handfatet ( Foto kommer senare ), så att man kan ställa parfym, smink o annat dylikt där.. Blir rätt kaosigt med två brudar i samma lägenhet!

Nu ska vi fortsätta njuta av dagen, då vi har många timmar kvar, och kommer troligtvis somna väldigt ovaggade ikväll..

( Alla borde ha en ''Måbra-vägg'' att falla tillbaka på när livet känns svårt)

(Alla förtjänar att må bra)


När ingen annan ser, eller hör så funderar man.
Man funderar så högt att man tror att tankarna cirkulerar runt i rummet.
Ibland vill man bara bli förstådd, bara sedd och bara hörd. Men ibland känns det som att de inte riktigt räcker till, de saknar det där lilla extra.
Man vet inte vad som finns där, men ändå verkar allting så bra.

Vad är det som döljer sig så långt ner på djupet att man inte kan ta på det?

När ska man någonsin få slippa tankarna, o bara få vara normal.
Vad nu som är normalt, egentligen.

Alla människor är så olika, alla bär vi på våra egna hemligheter..
Alla mår vi bra på våra olika sätt, o de finns dem som visar med att dem mår dåligt än andra.

Man vill bara göra allt o alla stolta, få visa att man också kan, men ibland räcker man helt enkelt inte riktigt till.

Idag va första gången på länge som jag verkligen kände att jag orkade gå hem o laga mat + matlåda, men ändå va det något som sög musten ur mig.

Ska snart ta Maia och gå ut och gå våran runda, och sedan blir det sängen tror jag.
Sover ensam ikväll, Malin ska sova hemma. Känns tomt att inte ha henne här och hålla koll på mig.. Känns bra att ha henne här.

( Alla glada minnen måste sparas )



Sitter här i min stol precis brevid balkongen och lyssnar på Fields of gold - Eva summer.
Så otroligt bra låt, och den är lugnande som bara den.
Har haft lite tankar som har sprungit igenom huvudet idag, men ingenting negativt.. Har legat och tänkt på gamla minnen, och vad som fått mig att le under dem här 20 åren.
Så jag och min psykolog kom på att jag skulle göra en ''minnesvägg'' hemma någonstans i lägenheten.
Det fick bli i sovrummet, så gjorde om lite där, och gjorde min minnesvägg.
Massa kort på mamma,pappa,syster och bror, men även Emelie finns med på ett par stycken.. Dock saknar jag många kort på folk som förgyller mitt liv, men ska fixa det.

Igår började jag prata med Emelie igen, efter 3månader. Det kändes bra! Har saknat dig min lilla Beata.
Vi har ett band som människor aldrig kommer förstå sig på. Vi fungerar som tvillingar ungefär. Jag känner om hon är ledsen, och visevärsa.. Vi kan vara jätte osams.. Men de lägger sig efter ett tag.
Så synd att hon ska bo så långt bort bara.

Saknar henne väldigt mycket, har inte träffat henne sen i sommras.. Men vi får hitta på något snart igen.
Släpa henne på en utlandsresa kanske ?! Vi får se.

Jag hoppas det kan fortsätta såhär, att man uppskattar livet för de lilla det är egentligen.

''Den dagen du inser att du bara har livet till låns kommer du börja njuta av det du har!''


Ska börja leva efter det där mottot.. Och verkligen se över det jag verkligen har, o de som älskar o rår om mig oxå, lika mycket som jag älskar och rår om oxå..

(Jag år 2005)


Ibland undrar jag verkligen hur livet hade sätt ut om jag aldrig hade träffat mitt X, tänk om jag hade bott kvar i Enköping o aldrig flyttat till Stockholm. Hur hade livet sätt ut då? Hade jag någonsin tagit arslet ut vagnen och skaffat mig ett arbete, eller hade jag fortfarande bott kvar hemma hos mina föräldrar?
Hade jag ens försökt mig på att fullfölja min utbildning, eller hade jag hoppat av, som så många gånger förr?

Ibland undrar jag varför jag ens sitter o tänker såhär, men ibland längar jag verkligen bara hem till landet igen. För det spelar egentligen ingen roll vart man kommer, så är det alltid skitsnack och knivhugg i ryggen, man vet lixom aldrig vem man kan lita på.

Som jag sa förut, kära ljuva 90-tal ta mig tillbaka.
Jag vet inte om jag är redo för att bli vuxen än, för att ta ansvar och va just den där ansvarsfulla. Jag vet inte om jag vill ha barn, eller skaffa mig en ordentlig partner.. Vad ska jag med det till egentligen? De finns ju ingen av dem jag träffat hittils som har visat mig skillnad på att något kan vara bra.
Alltid hittar jag någon som jag får ta hand om, eller som är galen i sex.. Kan man inte bara rå om varandra, o se förbi allt det där med sex? Finns det verkligen ingenting annat?

Jag klarar mig bra med vad det är just nu, det är jag och Maia. Och så kommer det förbli ett tag kan jag lova.
Har Malin som bor här lite då och då, och de duger alldeles utmärkt för mig faktiskt, behöver ingenting annat. Behöver ingen partner att rätta mig efter, inte heller några barn att städa efter. Räcker med att jag städar efter mig och Maia, det är tillräckligt påfrestande i dem mörkaste stunderna.

Det ända som jag faktiskt kan sakna är att någon håller om en riktigt ordentligt när man är ledsen, eller bara behöver en värmande kram. Man vet att någon finns där, vad som än händer. Hur man än beter sig, eller hur man än är.

För de är just det jag har svårt med, få folk att stanna kvar. Att få folk att se vem jag egentligen är.


Jag saknar att bara få vara jag.

 

(Påbörjad tatuering)



Nu har jag äntligen påbörjat min tatuering, men de är verkligen ingenting jag skulle rekomendera till folk.. För fy sjutton va ont det gjorde på vissa ställen, sen när han skulle göra skuggningarna så kände jag verkligen att benet var för svullet..

Men lite skuggningar fick vi med iaf, så nu är de bara en sittning kvar.. Peppa peppa, hoppas det går bättre den gången.

Idag är jag på sur humör känner jag, först all denna snö, sen att jag behövde skotta ut min bil, kommer till Haninge för att hämta Maia, då kör Erica fast, hjälpa henne ut.. Sen hem.. O köra fast hemma oxå för att de inte finns några jävla parkeringar här..

Vet inte riktigt vad jag ska skriva idag, känner bara att jag ville visa påbörjandet på min tatuering..

(Mina nya kläder från www.eliteladies.se)




(Gott med marängkakor :D)




Ursch, idag är verkligen inte min dag..
Alldeles för mycket snö för min smak, så jag tog de jätte lugnt hem.. Med tanke på att jag surrade på motorvägen förra vintern, ingenting att rekomendera.

Va nyss och åt med Stalle och Malin, va riktigt gott.. Imorgon är jag ledig, och ska påbörja min 10timmar långa tatuering..
Just nu sitter vi och tittar på ''Highway'' hemma hos mig, mysmys. Bara jag och Malin, tussen är hos dagmatte. Och ska sova där inatt..

Min lilla älskling, saknar verkligen henne när hon inte är hemma. Alldeles för tyst och lungt :( Tycker inte om det.


Idag har jag insett att man ska nog ta livet med en nypa salt.. Man behöver inte ta allting så gravallvarligt, även fast jag har svårt att släppa vissa saker.
Som jag skrev i tidigare inlägg, jag skulle så gärna vilja visa att ''Detta är jag'', men vill heller inte vara någon ''se mig, hör mig'' - person, för de är verkligen inte jag..

Jag hoppas en dag att mina hjärnspöken bara kan försvinna, och lämna mig ifred.. Vill bara kunna fungera lika normalt som alla andra, tänka normala tankar, och bara få vara normal.
Risken är att jag är glad i några dagar nu, och sen har jag mått alldeles för bra, och då straffar mina ''hjärnspöken'' mig.. Vill inte ha det så, vill bara kunna få vara glad.

Jag har aldrig tänkt på att ta livet, skulle heller aldrig vilja det. Min familj och mina vänner betyder alldeles för mycket för det, och jag har så mycket kvar att ge än att bara lämna jordelivet..
Även fast jag kanske inte vill skaffa barn och bilda familj på det viset så kan man fungera på ett helt normalt sätt.
Som jag sa förut, jag har Maia, hon räcker gott och väl.. Man ska aldrig skildra en hund med ett barn, men hon är som mitt barn..
Hon fungerar på samma sätt, och jag ger henne den kärlek hon behöver, och hon ger mig obegränsat tillbaka..

Maias dagmatte bakade maränger igår,och jag fick några idag.. Dock hann jag bara fota en av dem, för dem andra slukade jag och Malin i ett naffs! Supergoda var dem.. Tror jag ska hyra Emely som min egen köksa här, hon kommer göda mig med bakelser! Haha..
Emely och Erica, små änglar..

(Ibland är de så mycket mer, än vad man egentligen tror..)



Alldeles för mycket vinter utanför fönstret för min smak, gillar det inte alls.

Just nu har jag en hund som är betydligt mycket piggare än vad jag är, men det har ju sina anledningar..
Hon sover ju bara hela dagarna när hon är hos dagmatte, så då har hon ju all energi när hon kommer hem! Toka..
Kläderna från www.eliteladies.se har kommit, dock har jag inte hunnit hämta ut dem än, då posten stänger klockan 22.00

Har varit på sista VBC idag, grattis till den som vann hela cupen! *HurraHurra*
Jag har egentligen massor som jag skulle vilja skriva, men vill inte känna mig som värsta neggo människan!

Maias dagmatte har bakat maränger, ska se om jag kan smussla med mig någon hem, ta något kort o kasta upp i bloggen.. Hon är sjukt duktig på att baka! Gott blir det.. Mums..


Ibland saknar man gamla tider, jätte mycket.. Man vill bara att allting ska vara som dem alltid har varit..
Saknar folk, o gamla tider.. Men man kan inte göra så mycket.. Bara försöka leva livet som det kommer.

Livet har börjat på ny kula, och jag försöker verkligen ta en dag i taget.. Ibland är de inte lätt, men de är bara försöka andas lugnt så ska det nog gå bra.
Bara jag som kan ändra mig, och ingen annan..
Hoppas bara folk orkar stanna kvar, o se vem jag egentligen är bakom den stenhårda fasaden..

Bakom gallret sitter en väldigt ensam och osäker liten tjej.. Som bara väntar på att någon ska se, vem hon egentligen är!
Det är så många gånger jag inte vågar visa vem jag är, inte vågar tala om för folk att '' Hej, de här är jag ''.

Många har kommit, men ungefär lika många har gått igen.. De tar, de gör ont.. Hur läker man såna sår? Hur tar man tag i livet igen?
Många minor går man på i livet, men många gånger försöker man bara blicka framåt.. O se ljuspunkterna..
Jag har min ljus-punkt.. Det är min Maia, de är mitt allt.. Utan henne skulle dagarna stå still, jag skulle inte orka ta tag i dagarna överhuvudtaget..

Nu ska jag lägga mig ner o sova! nattinatt

(Har inte Maia världens bästa dagmatte som ger mig nybakta muffins :)



(Kan inte förstå att de är 15veckor sedan hon låg i mitt knä och bara luktade nymalet kaffe <3)



Idag blir min lilla prinsessa 20 veckor gammal.
Tänk att tiden går så fort ? Förstå att de va 4 Månader sen jag fick hem min prinsessa.
Mammas bebis lär sig fort, o har börjat tala om när hon behöver gå ut och göra sina behov.

Sen har hon en dagmatte som är gjord av guld!
Utan henne vet jag inte riktigt vad jag hade gjort, men Maia fångade hennes hjärta från första dagen.. Jag tror nog på kärlek vid första ögonkastet ( Erica känn dig ersatt ;) )
Min pälsboll fick dock lite skäll idag, hon sprang in utan att torka tassarna först, de gillade inte mamma.. Så 20 veckorsdagen har inte bara varit underbar.

Men hennes present va en långpromenad, plus träning på att inte springa för långt ifrån mig ( Vågade testa utan koppel, gick galant ), hon skällde inte när vi gick förbi 3 hundar, plus ett 20-tal människor. Inte en enda gång, inte ens ett morr! Mammas bebis.

Så det tar sig, hon börjar verkligen bli jätte duktig! Så hon har fått MASSA godis idag!


Imorgon börjar dagen på mitt nya liv, låter jätte konstigt. Men så är fallet, tänker inte skriva vad eller varför då det är för personligt, men dem som behöver veta, och jag hoppas verkligen dem finns där och stöttar mig.

Är lite nervös inför tatueringen på Fredag, men tror det kommer gå super bra!

Har börjat lära känna en ny tjej litegrann, trivs verkligen att vara med henne. Och de känns skönt att folk inte bara ''sticker'' längre, utan försöker lära känna mig, den jag är, egentligen.

Känns sjukt att säga, men jag är nog mest rädd för ensamheten. Men har lärt mig att tacklas med den mer och mer, då jag bor själv och måste lära mig vara självständig..
Men det är tufft, och jobbigt.. Men jag lär mig.

Fick även hem mitt linne ifrån www.ellos.se idag :), skit snyggt är det! Helnöjd, skönt att ha lite sommar-kläder nu, så man har något att ha på sig i sommar! ( Tur att dem har REA oxå )

( Jag och Maia saknar dig ) <3

Älskar, Älskar inte, Älskar, Älskar inte!

kära 90-tal, ta mig tillbaka.. Snälla?

Jag orkar verkligen inte bli vuxen, vill inte ha krav, vill inte känna ansvar.. Vill vara liten igen, där ingen bryr sig om jag leker med Barbie dockor eller bilar.
Där hemmet inte behöver vara stilrent, eller kläderna doftar gott.
Ingen tror att du är konstig för att du går ut och hoppar i vattenpölar UTAN gummistövlar!

Jag vill inte..

Hur kan man tycka om någon så otroligt mycket att man blir elak? Det är ju egentligen inte meningen, men endå blir det så.
Hur kan man sakna någon så mycket, som man bara för ett tag sedan bara ville lämna, o bara vara vän med?
Vill bara ha honom tillbaka.. Men jag vet inte hur jag ska göra. För jag ställer för stora krav på mig själv, och på honom.

Utvecklingsmässigt så ligger han 10år efter mig känns det som, han har precis fått sin första moped och lärt sig trimma.
Hela livet går ut på vad polarna säger, o vara impulsiv.


Jag saknar honom, jag gör verkligen det!
Men vill jag verkligen dela mitt liv med honom, o vill han verkligen dela sitt liv med mig?

Mina tankar måste försvinna, mina hjärnspöken måste bort...



Snälla kära 90-tal, ta mig tillbaka!

Mammas toka vart ur-tuff i sin döskalle tröja :)

(Kläderna från Eliteladies)



(Jag fick nya skor utav Emely, och Maia fick en ny tröja utav Fredrik)




Nu var det ett par dagar sedan jag uppdaterade min blogg, vilket känns hemskt och bra på samma gång.
Varje gång jag skriver så skriver jag alltid om något negativt, det är absolut inte bra.

I Fredags fick jag hem mina kläder ifrån www.Eliteladies.se, Skit snygga. Och dem satt otroligt bra.. Mycket nöjd är jag.

Hela helgen har spenderats tillsammans med Emely och Erica, det har verkligen varit supermysigt, men jag tror Maia hade lite hemlängtan där ett tag. Hon har legat och sovit på soffan sen vi kom hem :), mammas tossa.
Fick även hoppa in och jobba idag ( Söndag ), pga att en kollega inte kunde, det bar emot väldigt mycket. Men skönt med lite extra pengar i kassan, välbehövt kan jag lova.

Vad mer ska jag skriva?
Idag är inge bra dag alls, jag är negativ till det mesta och väldigt vresig, jätte jobbigt.
Men ska väcka min toka snart, gå ut med henne få henne och äta. Sen blir det duschen för oss båda, då jag har köpt Schampoo och en borste till henne nu!

(Min håriga bebis har gosat ner sig i mammas säng)





Ibland har jag så svårt att hitta en mening med livet, det känns som att alla mina vägar delar sig någonstans. Och jag vet aldrig riktigt vilken väg jag ska gå. Jag har testat massa olika sporter, har velat skaffa en stor familj med många barn.. Men på senaste tid har jag insett att de kanske inte är alls det jag vill, visst, jag är bara 22år gammal, och jag har aboslut hela livet framför mig. Men det hindrar mig väl inte från att tänka?
Jag har mitt lilla barn, även fast man inte ska se djur som barn.

Maia är som ett heltids jobb för mig, många gånger har jag fått höra '' Vi sa ju att det skulle bli mycket arbete med hund'' Men hur skulle hund kunna vara mer arbete än ett barn? Egentligen?
Hon äter, hon sover, hon skiter och hon leker.
Ända skillnaden är väl att man inte tar ut sina barn i naturen för att låta dem göra sina behov, men hon är precis som ett barn. Hon skäller när hon blir arg, eller när hon vill något. Liksom ett barn skriker eller säger till när den vill ngt eller blir arg.

Jag vet inte, det är en tanke som slagit mig. Men som sagt, vad är egentligen meninge med livet? Ha en kille man älskar hela livet ut, skaffar massa barn som man älskar livet ut?
Det är där mina meningar delar sig, för ibland vill jag bara vara som alla andra. ( Hur det nu är )
Och ibland vill jag bara leva livet.

Som sagt, jag har mitt lilla barn, hon är dock hårigare än andra barn. Men jag älskar henne lika mycket för det.


Meningarna delar sig om vad livet går ut på, jag känner att livet är till det man gör det, och du kan ALDRIG bestämma hur livet ska börja, sluta eller vara. För någon gång kommer du alltid stå i det där vägskälet igen, och fundera på meningen med livet.

Likt det jag gör just nu!

(Efterätten som det bjöds på)





Idag vart jag bjuden på middag utav fredrik, de var väldigt trevlig.
Både huvudrätt, och efterätt..
Vi åt på kalaset, som bara ligger ett stenkast ifrån mig, så de va inte sådär jätte långt att gå. Mycket skönt, då jag hade Maia hemma.

Har bokat tid hos tandläkaren nu iaf, så 15 Mars ska jag dit, o kika på mina tänder, och kolla upp mina visdomständer.
Se vad dem har att säga om den, sen skrapa lite tandsten.. Så man blir fin o fräsch i munnen!


Nästa vecka någon gång ska jag börja med min tatuering oxå, ska bli mycket roligt! Och den kommer bli otroligt fin oxå.

Maia ligger på golvet och leker med en leksak, medans matte är skit tråkig och sitter framför datorn.. Men idag känner jag mig jätte trött.. Egentligen borde jag pallra mitt arlse ner till närmaste mack och köpa alvedon, men jag orkar verkligen inte!
Har skrivit till Ellos idag oxå, och frågat vart mitt paket har tagit vägen, men inget svar än så länge. Samma sak med Eliteladies, men dem LOVADE att mina saker skulle komma nästa vecka. Så jag hoppas verkligen dem gör det.

Egentligen har jag massor av saker att göra här hemma, men jag orkar verkligen inte. Vart har all min ork och vilja tagit vägen?

Måste även köpa mig en kalender, glömmer bort saker hela tiden.. Skit jobbigt!

Nej, nu ska jag busa med ( Mai-louis ) som hon så vackert kallas..
Sen blir det sängen!