Att se någon falla, och inte veta hur man ska göra för att ta emot personen är svårt..

Att man lever som i en film, fast verkligheten kommer ikapp en många gånger är fruktansvärt skrämmande.. De är läskigt hur olika människor är, och hur olika folk uppfattar saker och ting!

Jag vill inget annat än att bara stå vid din sida, och aldrig låta dig falla.. Men ibland kan det vara bra att falla, och inse vad som är verklighet och vad som är film.. Hela helgen har vi levt som i en film, inga bekymmer bara tagit hand om oss själva, igår kom verkligheten ikapp oss. Och de fick vi smaka på med buller och bång.. Inget dåligt med det, för det behöver alla någon gång.. Men det är jobbigt, det bär emot när man vet att man är elak.. Fast på ett bra sätt..

Det bär emot att veta att man sårar den andra personen ifråga, fast många gånger på ett bra sätt.. Alla behöver sina väckarklockor.. Det gör ont när dem kommer, men när man äntligen börjar skaka av sig fasaden så brukar det kännas lättare..

Jag vet att jag kan vara väldigt brysk, och ta till lite hårda ord och kanske en lite för hård ton ibland.. Det är aboslut inte meningen, aboslut inte.. Men ibland behövs det, lika väl som du gör det på mig..


Vi finns här för varandra, och tillsammans blir vi bara starkare, så länge vi inte arbetar emot varandra!