V24+0


Redan vandrat in i v24+0=v25.. Vart tar veckorna vägen? Och vem styr kontrollen där man kan trycka på paus?
Vem bestämmer hur fort tiden ska gå? Och varför kan man inte styra över sånt själv, så man hinner ikapp världen?

Jag har svårt att sitta still och ta det lungt, även fast jag borde och har ordination vila både ifrån SPECCMVC och Förlossningen.. Men varför ska det vara så roligt att göra allting man inte får? Och tråkigt att göra allting man får?
Hade det varit för 1år sedan och jag hade jobbat så hade det varit mycket roligare att ligga i sängen och vila, och bara ta det lugnt, men nu får jag ju göra det hela dagarna.. Knepigt det där.

Igår var det TUL och SPECCMVC igen..
Ingenting nytt egentligen, mer än att flickorna har växt på sig rejält.. Såg i Roberts ögon hur stolt han var över att hans flickor växer så det knakar..

Det knepigaste av allt jag kan tycka är att dem inte vill sätta vårat tillfälliga snittdatum ännu, dem hoppas på att jag kommer gå till v37, för dem vill komma så nära som möjligt för det normala förlossningsdatumet.. Men jag får höra så många olika vertioner hela tiden, så jag orkar faktiskt inte bry mig längre.. Dem kommer när dem kommer, och dem kommer aldrig komma en 'bra' tidpunkt iaf, så varför bry sig? Desto längre dem vill stanna där inne, desto bättre är det för dem.

Idag är det exakt 26 dagar kvar tills jag fyller år, såå.. Vad hade ni alla tänkt att ge mig? ;-)
Nej, det blir ingen födelsedag iår.. Jag hoppar den tror jag.. Orkar inte fylla år längre, ni kan få säga grattis, men jag vill inte bli äldre..
På lördag natt åker min älskade till Norge för att jobba.. 3 hela veckor ska jag vara utan honom.. och det känns nästan som att jag saknar honom redan, innan han ens har åkt.. Kommer bli en tuff period, men jag vet att han kommer hem om det skulle hända något..

Han lämnar aldrig min sida ! <3 Är otroligt glad att jag har hittat världens bästa sambo/pojkvän/ Blivande fästman?/ världens underbaraste pappa till våra barn! <3, Jag kan helt enkelt inte vara lyckligare..



Jag måste även få tipsa om en blogg, ifall du vill ha inspiration till att baka något, recept eller börja med tårtdekorering, eller helt enkelt bara vill läsa om en vanlig vardag en helt underbar tjej att läsa om:

http://mammahjarta.blogg.se/

Jag är så jävla rädd.. Jag hatar att vara rädd, jag har aldrig varit rädd.. Jag har aldrig visat mig sårbar.. Men jag insåg idag att jag vågar inte vara för glad..

TUL idag va helt underbart, men jag känner ingenting när jag ligger där, det känns ändå som att allting kommer gå åt helvete i vilket fall som helst.. Varför vet jag inte, jag älskar mina barn.. Jag gör verkligen det.. Men allting har gått 'för bra' hittils.. Lyckliga sagor kan få lyckliga slut också va?

Eller måste alla lyckliga sagor ha sorliga slut? Och alla sorliga sagor ha lyckliga slut?
Det känns som att jag bara väntar på det där lilla, just de där lilla som ska gå så fruktansvärt fel och jag aldrig mera kommer kunna förlåta mig för att jag gjorde annorlunda.. 'Ta en dag i taget' - Ja, det låter mycket enklare än vad det är.. En dag i taget är en dag närmare verkligheten.. Jag blir mera chockad över att dem säger att allting är bra, för jag är helt inställd på att allting kommer gå åt helvete..

Varför kan jag bara inte försöka vara glad, och leva i nuet.. Och faktiskt vara glad över att allting ser bra ut? Varför måste jag gå och vänta på det där lilla, just det där lilla som kan få mig att fallerera till botten?
Allt det här 'skrämmande' allt det 'okända' är en fucking vardag.. En fucking vardag jag inte valt.. En vardag som kan gå från helt underbar till en mardröm..

Just nu ser jag ingenting posetivt med att vara gravid, sammandragningar, värkar, läckande tuttar, en paj rygg, sura uppstötningar, en stor mage som bara är ivägen, kläder som är försmå och sömnlösa nätter..

Vad är det posetiva med att vara gravid? Jag förstår inte det, det ända som är posetivt är det som kommer utav det, men det är ju just det jag inte vågar hoppas på, det jag inte vågar se fram emot, och det jag inte vågar drömma om..

Graviditetsdrömmarna kan vara allt ifrån att jag ser ut som ett akvarium med små guppisar och guldfiskar i, till att huset brinner ner och hela min familj förutom jag omkommer..

Varför är det så? Varför kan man för en gång skull bara få vara lycklig och se fram emot det som komma skall? Eller är det just för att man är så otroligt rädd för det okända?


Jag vet aldrig vad jag ska säga till folk, eller hur jag ska regagera när dem säger - 'Nämen trillingar, hur känns det?' - ' Helt ärligt? Förjävligt just nu.. Livet är en pina, och jag vet inte vad som kommer hända..'

Men det kan lika gärna en enlingsföderska känna? Så varför ska de vara så jävla synd om mig för?

Nej, jag vill inte spela något jävla offer längre.. Jag är trött på det.. Men jag vill att ni ska veta, det här är inte lätt.. Jag är skit rädd, verkligen SKIT RÄDD! Jag har världens underbaraste pojkvän/sambo som finns där, men han är säkerligen lika jävla rädd som jag är.. Och hur gör man när man är två stycken som är så jävla rädd för verkligheten? Hur tacklar man det?


Den här låten får mig till tårar, och den handlar om det jag fruktar mest i hela världen! <3

V23+1

Min svägerska säger att jag ser ut som en julgranskula framifrån! Haha..
Det kanske stämmer ;-P

Igår vart det en tripp till förlossningen.. Jag hade legat i sängen och vilat och bara pratat med Malin som var här under eftermiddagen, och allmänt bara stressat ner.. Sen ropade mamma att det var mat och det var när jag ställde mig upp som det högg till i magen o det kändes verkligen jätte konstigt..
Men jag kämpade mig ut i köket med ont i magen o magen var som en jävla kanonkula kan jag lova, den var stenhård..

Pillade i mig lite mat, sedan gick jag och la mig.. Och så länge jag låg ner så var det lugnt, magen kändes inte alls lika spänd och det gjorde inte lika ont.. Det stack till i nederkant ibland men jag tänkte det är väl lugnt..
Robert kom hem, o allt var frid och fröjd, berättade att jag hade fått värkar men det var ingenting att oroa sig över.. Men mamma tyckte ändå att jag skulle ringa in till förlossningen och fråga dem.

Sagt och gjort, jag ringde in och rådfrågade dem om vad jag skulle göra.. Hennes dator tog dock lite tid så hon frågade mig 'Sparkar bebisen?'.. 'Bebisen sa jag, det är tre bebisar där inne'.. Då fick jag svaret: 'Du, gör dig iordning och kom hit..'

Jahap, det var bara för min stackars älskling att vända i dörren nästan, upp till Karolinska for vi, och vi var väl inne på förlossningen vid 20.00, fick träffa Barnmorskan och vart satt med CTG'n på en gång.. Där visade det sig mycket riktigt att det var aktivitet i livmodern men inga starka värkar, men det var sammandragningar och värkar iaf.. Pendlade mellan 8-40 ungefär.. Så det var rätt lugnt, men fortfarande aktivitet..

Väntade och väntade, tillslut kom hon in efter 1h igen och sa, 'Du, vi måste koppla bort CTG'n, för den gör mera skada än vad den gör nytta.. Det är onödigt att reta upp livmodern i onödan.' Och CTG'n kopplades bort..

Fick kissa i en mugg, och dem stoppade en sticka där i, visade sig att jag ännu en gång har vita blodkroppar i urinen, så en urinodling skickades till labbet för att se om det bara var massa flytningar eller om det är en UVI.

Vid 21.20 kommer våran barnmorska in och talar om att dem har personlabyte så hon skulle gå hem för kvällen då.. Och vi skulle få en ny barnmorska..

Timmarna gick, och vi såg varken till läkaren som skulle komma eller någon barnmorska.. Framåt 23.00-23.30 tror jag klockan var så knackade det på dörren igen, och då kom äntligen läkaren som skulle göra UL och kolla livmodertappen.

Först kikade hon med UL, och tror hon var rätt så farcinerad över att det låg 3 stycken där inne, för jävlar i min låda vad hon kollade länge.. Tillslut så fick hon hejda sig själv genom att säga 'Nej detta är ointressant just nu'.. Men barnen hade rikligt med fostervatten och hjärtarna slog jätte fint på alla tre flickorna.

Hon kollade livmodertappen, och den såg väldigt lång och sluten ut så den var det ännu ingen fara med.. Hon skulle efter det gå och rådfråga med sin överläkare, men som hon såg var det inga problem för oss att åka hem alldeles strax.. Så vi gjorde oss i ordning och började klä på oss..

Tills hon kommer in 10min senare och säger, eftersom du fortfarande känner av värkarna, även fast dem inte är så starka så kan dem påverka tappen, så vi vill ha kvar dig en stund till, för du ska få en bricanyltablett, och är det så att den hjälper får du åka hem.. Är det så att den aboslut inte hjälper, så antingen får vi lägga in dig här för observation eller så kanske du får åka hem, jag måste då göra ett nytt beslut med min överläkare..

SUCK!

In kommer då våran nya barnmorska ( Detta är då första gången vi träffar henne sen den andra klev av sitt pass, och den andra klev av sitt pass 21.20, klockan var nu 23.55 när vi träffade den nya .. ^^ )
Hon kom in, presenterade sig och gav mig tabletten.. Tjurskallig som jag är ligger bara och muttrar på den där frukstansvärt obekväma britsen.. Och stackars Robert var trött så trött.. Vaken i flera timmar utan middag.. Blä..


Men sedan så fick han sova en stund, och jag satt där och väntade ut sista halvtimmen.. Så fick Robert ligga och sova på britsen istället.. Jag satt där och kände efter om jag kände någon värk, men jag kunde inte känna av någon just då iaf.. Och hade inte gjort den senaste timmen.. Sedan kommer barnmorskan in och frågar 'Hur känns det, har du haft någon värk?' Nej svarar jag och hon svarar glatt, då får du äntligen åka hem nu.. Nu är klockan 01.05 ungefär.. Vi går ut till våran bil, och Robert bestämmer sig för att vi ska ta en liten omväg via Upplandsväsby så att han får äta mat, för min stackars karl var rätt hungrig då..

Så klockan 02.00 kom vi hem inatt..

Väldigt trötta och mördbultade båda två, Robert somnade på stört, medans jag vred och vände mig och kände mig bara konstig på bricanyltabletten som jag fått på sjukhuset..

Avbokade mitt BM besök idag, och har bara vilat hela dagen.. Har även haft Robert hemma hela dagen, jag är verkligen inte fit for fight, och känner mig mera mördbultad än vaken.. Men inga värkar än så länge..





V23+0, några veckor till våra älskade änglar.. Det är så mycket bättre för alla !!
Mamma o Pappa älskar er <3

Idag har vi fått massor gjort, likt alla andra dagar när jag och mamma sätter igång är det fart och fläng.
Först åkte vi in till Enköping påjakt efter broderingsgrejer.. Men, det gick sådär kan jag ju säga. Istället för att köpa broderingsgrejer köpte jag en nappburk åt flickorna, ska köpa 2 till sen så dem har en varsin. Men jag börjar med en nu i början :-)

Sedan va vi upp på Lindex och köpte present åt lilla Lilly, sedan for vi raskt upp till bergvreten och hälsade på Jennie och Lilly.. Sååå liten bebis, och jag fick hålla den lilla lilla bebisen.. Helt otroligt att jag ska få 3 egna sånadär snart.. Förhoppningsvis över 1000g iaf, men man vet aldrig.. Mamma tror att dem kommer kika ut redan i december, läskigt läskigt..

Sedan handlade vi mat, så vi får mat i magen.. Så det blir falukorv i ugn idag för omväxling förnöjer säger dem.. Haha..

Sedan i ilfart hem och satte igång och började städa, för imorgon är en viktig dag.. Får hoppas att det går bra bara..
Kan tyvärr inte skriva ut här vad det handlar om, då det är alldeles för personligt, men jag tror nog att det ska gå bra :-) Vi tummar på det iaf..

Om en liten stund skulle Malin dyka in ett litet tag för att säga hej, annars ska jag nog bara ta det lugnt ikväll.. Har städat helat vårat rum idag, och städat undan massa skit som bara legat, och gjort ordning i hyllorna så har jag stuvat in massa saker där, så nu börjar det se någerlunda ut här inne hos oss iaf.. Sedan har jag vikt tvätt och lagt in i våra garderober, så nu har både jag och Robert kläder igen.. Härligt härligt.. Men vi är en rätt stor familj, så tvättmaskinen går varm här hemma kan jag säga, hade varit jobbigt om man var tvungen att handtvätta allt, eller gå till tvättstugan varje gång, vi hade gått under kan jag lova ;-)




Den här köpte jag åt flickorna idag, den är köpt på http://www.e-city.se/web/ecce-femina/
Dem har en egen facebook-sida också ifall ni vill gå in och kika: Ecce Femina
Heter dem där :-)

   


 


( Har skrivit veckorna med Rosa text på bilderna så ni vet vilken vecka det är :-) )


Vart tar tiden ivägen egentligen? Vem kan stoppa tiden? och låta mig få hinna med, jag vet inte om jag hinner med.. Tiden går alldeles för fort, och dagarna går otroligt fort fast jag bara ligger hemma och gör ingenting.
Jag har skapat mig många nya kontakter, även fast dem bara är över internet så är det otroligt skönt att ha någon att prata med om dagarna. För Robert jobbar och jag vill inte ringa och störa honom jämt när jag har tråkigt.. Lika så mamma och pappa.

Det är lite synd att man inte är bilburen längre, jag har ju körkort och allting. Men med tanke på kramperna i mina ben så vill jag inte sätta mig i en bil och köra alldeles ensam ifall det skulle hända något..

Jag försöker njuta varje dag så gott det går, men många dagar känner jag mig bara tjock och ivägen.. Mera gnällig om man kan kalla det så. Även fast jag vet att det är inte en käft som vet vad jag går igenom, så vill jag inte värka gnällig och tjatig..

Nu har vi äntligen fått upp tv;n på rummet, dock inga kanaler men vi har iaf så vi kan kolla på film.. Så jag fördriver mina dagar med att kika på film och facebooka.. Socialisera mig med människor, fast över datorn istället för IRL.. Låter fel, men vad ska man göra när man inte kan..

Jag är även världens lyckligaste flickvän, även fast vi inte drar jämt alla gånger så älskar jag honom otroligt mycket.. Men hur gör man för att bli av med rädslan att bli ensam och lämnad.. Jag vet att man aldrig kan veta hur livet ska bli, men allting kommer att bli bra.. Allting är bra, vi är perfekta..

Perfekta för varandra <3

Barnkläder har blivit min drog, jag skulle kunna simma i barnkläder, jag älskar allt smått och gulligt och rosa, och jätte fint!

Lite synd att man inte får en pojke också, för det finns otroligt mycket fina pojkläder också..
Men jag får nöja mig med allt rosa och gulligt istället, för när dem är så pass små så får jag bestämma vad dem ska ha på sig, tills dem kommer upp i den åldern då dem kan bestämma själva, då är det bara att le och se glad ut..

Idag har jag och mamma varit i Uppsala, och kollat julklappar och bara umgåtts hon och jag, riktigt trevligt ibland faktiskt.. Även fast jag blir fruktansvärt trött på en gång, så kan jag tycka att det är mysigt att gå runt i affärer med mamma sådär..
Vi ses ju varje dag, men mamma är alltid mamma kan jag tycka..

Idag köpte hon en varsin Onepice dräkt till flickorna, jag som hatar Onepice.. Men låt gå, så länge det är på små barn kan jag väl gå med på det.. Men på vuxna människor, ute på stan? Nää där går nog allt min gräns iaf..

Men det var verkligen jätte mysigt att gå runt i gränbyCentrum med mamma o kika julklappar, vet iaf vad jag ska köpa till både Robert och lillsyrran.. Flickorna är ingen mening, för dem får presenter hela tiden tycker jag, o om inte jag skämmer bort dem, så gör alla andra det iaf så..

Malin var även här på besök idag, och hade köpt 3 jätte söta mössor till flickorna ! Dem badar i kläder nu, men dem kan absolut inte få för mycket tycker jag.. Det är endå 3 barn som ska spy ner alla dessa kläder.. :-)

Min kära sambo är hemma också, dock mår han som han förtjänar och somnade rätt omgående efter vi hade hämtat honom och bilen.. Så han sover sen ca 2timmar tillbaka, så underbart att ha honom hemma.. Men det hade varit underbarare om han var nykter och lite piggare kanske, men vad begär man av en karl som beger sig ut på dem 7 haven?

Livet rullar väl på som vanligt här, man känner sig allt annat är smal och vig iaf! Kan jag lova.. Ibland lite ensam, men när man är så seg hela tiden så kan det vara rätt skönt att vara ensam.. Faktiskt..

Imorgon är det fars dag, någon som har köpt någon farsdagspresent? Jag funderar på att ge mig in på systemet och köpa något åt farsgubben, något med någon häftig flaska eller något, det brukar han tycka om.. Och någon häftig ciggar.. Då blir han glad, lilla pappsen :-)

Ne, jag ska väl fortsätta njuta av kaminens värme, även min älskade pojkväns värme.. Tror jag kommer dö av värmeslag inatt!

Hoppas alla har haft en toppen helg! Det har iaf jag..




Måste även tillägga att alla kläderna är inköpta på; www.kappahl.se , www.lindex.se , www.hm.com Ifall det är någon av er är intresserade av att köpa :-)

'Hej hej! Hittade hit till din blogg genom Hannas (Hugos mamma). Så spännande och vänta trillingar :) Jag har bara en fråga, kanske har du skrivit om detta innan, men jag har ju precis hittat hit :) Du skrev att din sambo har EB, finns det då en risk att era barn också kan få detta?
Kram'


Hej Linda!
Jätte roligt att du har hittat hit, och ställer lite frågor.. Mycket roligare när folk ställer frågor till en personligen.. Så man själv får svara på dem med egna ord..

Detta med trillingarna har blivit allt mer spännande, men det har varit en väldig bergodalbana för både mig och min sambo, med känslor och allting annat som ska klaffa i vardagen..Det har varit väldigt mycket upp och ner, men nu börjar det plana ut och kännas som en del av vardagen istället..

Detta med EB, det finns olika grader av EB, och Hugo har en mycket svårare typ av EB än vad min sambo har.. Min sambo har den mildaste graden av EB.
Men våra barn har ungefär 50% chans att ärva EB, beroende på vems arvsanlag som dominerar.. Det går att ta reda på via ett DNA-prov innan barnen är födda, men jag känner att jag inte vill utmana en riskgraviditet mer än vad den redan är så :-), men som sagt om det skulle vara så att dem ärver EB så ärver dem den mildaste varianten av EB..



Hoppas du har fått svar på dina frågor, och har du något mera du undrar över. Så tveka inte alls på att fråga..

Hoppas du kommer att fortsätta att läsa bloggen :-)

Ännu en vecka har passerat, och vi har vandrat in i en helt ny vecka.. Känns som dagarna bara rinner iväg.. Och vad förgyller man dem med? Tv tittande och segande i sängen.. Man ser nästan fram emot att åka iväg till sjukhuset och BM, för då får man ju komma ut och göra någonting annat för omväxlings skull lixom..

Nu låter jag som en trött och grinig gammal tant, för även om sjukhus börjar bli en vanesak nu, och att alla koller och prover som tas inte är något nytt så är det roligt att komma ut och göra någonting annat än att bara ligga i sängen och ta det lugnt, även fast jag har ordination vila..

Idag gick vi in i v21+0, dvs bara en vecka kvar tills vi inte tillhör gyn längre, utan då tillhör vi förlossningen ifall det skulle hända något.. Det om något känns väldigt skrämmande faktiskt. För att om en vecka så försöker dem göra allt för att rädda livet på våra barn, än att bara låta dem dö.. Va hemskt det känns att säga..

Det är rätt läskigt igentligen vad fort det går, när jag va i v7-8 kändes det som en helt evighet innan man skulle komma över v20.. Men nu rinner veckorna rent ut sagt bara iväg..

Idag har vi varit hos BM, och som vanligt såg allting bra ut, förutom urinprovet.. Hade tydligen äggvita och vita blodkroppar i urinen igen, och eftersom jag redan legat inne för undernärdhet så skickades en urinodling till labbet försäkerhetsskull..

Men utöver det så såg allting bra ut.. Hjärtljuden skulle lyssnas på igen, och som sagt.. Det ligger 3 bebisar där inne, men.. Det är lättare sagt än gjort att få 3 bebisar att göra som man säger.. Men efter ett tag så fick hon fatt på hjärtljuden..

Louise låg på 159slag/min, Lova låg på 144slag/min och Lisa låg på 154slag/min..

Jag har fått väldigt mycket frågor om hur vi kan hålla koll på vem som är vem och hur man kommer hålla reda på det när dem väl kommer ut.. Men det är faktiskt inte så svårt, eftersom alla 3 bebisarna ligger i egna fostersäckar så kan dem inte röra på sig någonstans mer än upp eller ner.. Dem kan alltså inte byta plats, så då vet man att Lisa ligger längst till vänster, Louise ligger i mitten och Lova ligger längst till höger.. :-)
När dem plockas ut så kommer dem plocka Louise först eftersom hon ligger närmast 'utgången' så att säga, sen efter det plockar dem ut lova, och sist plockar dem ut Lisa..

Så det är inte så svårt att hålla reda på dem små krabaterna :-)..

Om inte annat, så lär man sig det rätt bra när man hela tiden springer på sjukhus och dem talar om allting hela tiden .. Hehe..

På fredag åker min karl på kryssning, jag hoppas min älskling får otroligt kul :-), det är han absolut värd efter dem här två veckorna <3..



v21+0, tänk va fort tiden går <3

Här är nallarna som flickorna fick av min kusin och min moster <3

Våra flickor fick kläder ifrån Malin :-) 3 av varje.. Jätte söta..

Fick en väldigt lång kommentar idag, med massa frågor i.. Och jag blir lika glad varje gång folk faktiskt frågar mig om någonting, än att bara 'antar' att det är så.. För trillinggraviditet skiljer sig så mycket ifrån mängden.. Mer än vad folk tror faktiskt.. Och hela den processen som man går igenom är svår att föreställa sig.. Så jag ska försöka svara på den kommentaren nu, så kanske flera får svar på sina frågor :-).

'Hej!
Jag hittade hit från min blogg! Jättegrattis! Vilken grej! Helt fantastiskt! Jag är superintresserad som du vet och hoppas att du kommer att blogga mycket om din graviditet. Det kommer att gå toppen skall du se! Jag tror att dom ligger kvar längre än vecka 32. Jag tror att dom ligger kvar till veck 36 åtminstone. åller tummarna.
Du kan lita på att jag kommer att följa din resa! Om du vill läsa hur tvillingförlossningen gick till kan du kolla min blogg under kategorin, ja, "tvillingförlossning". Jag har en massa frågor men jag antar att du kommer skriva en del inlägg om graviditeten. Typ är det treäggstrillingar eller har du några enäggs där inne? Ligger dom "still" ännu så att du kan veta vem som är vem? Antal moderkakor och säckar och skiljeväggar. Gu förlåt att jag är så nyfiken men du är verkligen unik! Trillingar är så ovanligt! Var stolt!
Jag önskar dig all lycka och bokmärker din blogg nu! Har du några frågor eller funderingar blir jag bara glad om du här av dig. Ja, jag har ju bara tvillingar men endå.
Stor kram och grattis!'



Hej katarina.. Jag kommer blogga hela min graviditet, och försöka hinna med det så mycket efter som möjligt också, ibland är man lite tom på ord.. Så man vet inte alls vad man ska skriva eftersom man inte vill bli för 'privat' om man säger så.. Eftersom det är mitt, min sambo och våra barns liv det handlar om.. Men jag skriver om alla uppföljningar, alla koller, hur dem växer och lägger även upp bilder för att uppdatera folk så mycket som möjligt.. Jag hoppas att dem ligger kvar till planerat snitt, och planerat snittdatum får vi veta i v24, så det är inte sådär jätte lång tid kvar faktist.. Men om 2veckor räknas jag in till förlossningen, och det känns faktiskt en aningen skrämmande att tiden går så otroligt fort.. Det tycker även min sambo.. Från att gå från 1 barn till 3 barn är en väldigt omtumlande grej, och sedan inte heller få gå 40 fulla veckor, utan bara gå någonstans mellan 34-36 veckor är också väldigt skrämmande men ändå otroligt häftigt.. Det kommer bli snitt, som jag skrev tidigare.. Och dem är tvåäggstrillingar, så det är ett enäggstvillingspar och en tvåäggstvilling.. Enäggstvillingarna ligger ju i samma 'fostersäck' men har egna hinnsäckar där inne. Så det är en tjock skiljevägg som skiljer tvåäggstvillingen ifrån enäggstvillingarna, och en tunn skiljevägg som skiljer enäggstvillingarna ifrån varandra.. Så det känns bra att dem inte kan 'trassla' in sig i varandra. Eftersom dem är så många, och eftersom det blir trångt fort så har jag kännt fosterrörelser sedan v13, och vi fick veta i v11-12 att vi väntar trillingar :-).. Så det har gått fort.. Det är två moderkakor, så tvåäggstvillingen har en egen moderkaka och lever renarama lyxlivet där inne, medans enäggstvillingarna delar moderkaka.. Men än så länge har dem inte sätt någon form av 'tvillingfrustration' som betyder att dem kan ta näring och blod ifrån varandra.. Vi går på otroligt täta kontroller, så varannan vecka går vi på TUL och SPECMVC, och varannan vecka hos BM.. Så det är ett väldans spring överallt måste jag säga.. Men det är ju just för barnens skull, och även för min skull eftersom vi redan har varit nere på sån näringsbrist att vi alla 4 höll på att stryka med.. Eftersom dem ligger i egna hinnsäckar så kan dem ju inte röra sig någonstans.. Så bebisarna stannar där dem är, och det är bra.. För då kan man inte tappa bort vem som är vem.. TV1 ( Tvåäggstvillingen ) Är Lisa, TV2 ( En av enäggstvillingarna ) Är Louise och TR3 ( Sista enäggstvillingen ) Är Lova .. Så det blir 3 tjejer.. Pappa Robert känner att han kommer ha det tufft i tonåren :-).. Trillingar är otroligt ovanligt, och det är många som ryggar tillbaka när man säger att det är trillingar.. Men nu känns det inte 'konstigt' längre.. Utan nu är det en del av vardagen.. Nu blir man istället chockerad över att folk reagerar som dem gör :-P



Jag hoppas jag svarade på dina frågor, och har du mera frågor är du givetvis välkommen att ställa dem, svarar mer än gärna :-).. Och det känns otroligt kul att ha ännu en medföljande passagerare på denna otroligt häftiga resa! Många kramar

Jag har ju redan släppt hemligheten på FB, så då kan jag väl lika gärna göra det här också..  Vi väntar 3 små flickor, En Lisa, En Louise och En Lova :-), det vart fastställt igår på UL :-)

Allting ser fortfarande jätte bra ut, och dem växer precis som dem ska, har jätte fina hjärtljud och får den näringen dem behöver.. Alla 3 är ca 20cm var, så allt som allt ligger det 60cm bebis i min mage.. Det kan man inte tro.. Fast det börjar kännas i rygg och ben kan jag lova..
Har även vandrat in i en ny vecka, så nu är vi i v20+0.. Om ynka 2 veckor tillhör vi förlossningen istället för gyn, och det känns jätte läskigt.. Men Jennie har förbjudit våra små att kika ut innan vecka 32, så vi får väl se om dem lyssnar på sin blivande gudmor:-P

Allting är iaf klart nu med både lägenhet och rum, alla nycklar är överlämnade och nu kan man börja andas ut.. Eller.. Nästan iaf, det är ju mellan alla sjukhus och BM besök man ska hinna med sig själv också..


Vi har fått väldigt mycket kommentarer om att vi döper alla 3 barnen på samma bokstav i början.. Men det är något vi själva har valt, och tycker det passar på våra barn..

Det är även ordination vila som gäller.. Då jag börjar få stora kramper i benen och en rygg som har sagt upp sig totalt nästan.. Så det är bara ta det lugnt.. :-)

Lisa


Louise


Lova



v20+0