<3









Åh vad jag önskar att du vore här nu <3

Studsmatta

Ja, bilden talar nog för sig själv mesta dels..
3 överlyckliga tjejer har hoppat på sin EGEN studsmatta idag.. :-)




Säng

Har varit så sugen på att ha en korg eller vagga som första säng till bebis. Då allting med tjejerna va liksom så "panik" att allting va tvungen att fixas x3 för att få det att fungera, så är de lite häftigt att få planera för bara 1 bebis faktiskt!

Har kollat mig för om de finns diverse vaggor/korgar att köpa, men ingenting har fallit mig direkt i smaken. Förän John's föräldrar berättade att dom
hade John & hans syskons gamla babykorg kvar sen dom var små.

Tackar verkligen inte nej till något som gått i generationer, tycker de är så mysigt faktiskt!
Då de inte finns något kvar sen jag & min bror var små..

Så idag fick vi hem korgen så jag kan börja pilla med den & fixa diverse saker, tvätta tyg & sådär...



Ska bli så mysigt <3

Budget

Med lite halvdålig budget den här månaden så tar man med sig matsäck/lunch om man ger sig iväg på äventyr..
Idag vart det pannkakor!




Spoiler





31 Juli (beräknat) 2014 <3

Skogen

Idag efter middagen gick vi upp till elljusspåret hela familjen, så John fick träna lite..
Han lyfte nog mer barn än vad han lyfte sig själv ;-)..
Ikväll ska jag in & simma med Karro, välbehövligt för en 'flodhäst' att röra lite på fläsket en dag i veckan :-)..




I skogen med alla mina skogstroll :-)..

Rädd för mörker

De är inte lätt att vara liten & rädd för mörker. Så vi har kört med små diodlampor ifrån Ikea ett tag i Lisa's säng, men idag fick hon en riktig nattlampa utav mormor.
Första natten med den, vi får hoppas de går bra <3



Hon tycker iaf väldigt mycket om sin "pinin" = pingvin <3

Projekt

Projekt på gång...



Kan ni gissa vad det ska bli?

Överraskning

John kommer aldrig hem & äter lunch då han oftast inte ens är vid det här väderstrecket & arbetar..

Men idag så överaskade han oss att komma hem & äta lite Lunch.
Lova & Louise låg & sov..
Men Lisa vaknade till & vart överlycklig & somnade direkt på hans axel igen!



Det är pappas tjej det <3

sockerkaka & syskonbråk

Måndagar & Fredagar går inte barnen på dagis, då dom bara går 15h i veckan..
Så man måste hitta på lite sätt att roa dom när dom får för sig att gå upp klockan 05.30 på morgonen, vi bakade en sockerkaka & städade köket..
Sedan lyckades det bli massa bråk som man inte hinner avstyra när de är mycket som ska göras & många barn som söker uppmärksamhet..

Idag är dom jätte trötta & jätte gnälliga = många bråk & mycket skrik.. Mindre roligt, men imorgon är det dags för dagis igen!




Modiga tjejer

Louise har alltid haft stort intresse av hästar & tjatar jämt (!!) om sina hästar.
De är tur att dom har en morfar som bor granne med ett par som har två stora & en liten ponny..
Idag packade vi in barnen i bilen & åkte dit för att bara kika på hästarna, då va tjejen så snäll & plockade ut den lilla ponnyn så tjejerna (alla förutom lisa som
inte ville) fick rida ett par vändor var!


Trodde aldrig tjejerna skulle våga när hon väl tog ut hästen ifrån hagen, men herre gud va duktiga dom var!
3-4 vändor var red dom utan problem.. Första vändan gick jag med bakom för att se så dom inte ändrade sig. Men sen så red dom alldeles själva (endast tjejen som ledde hästen gick med)..

Lisa är däremot väldigt reserverad mot stora djur i allmänhet, så hon ville absolut inte rida..
Men Lova & Louise gjorde det som dom
inte gjort annat..

Mammas stora tjejer <3


Down is Up!

Alla är vi lika mycket värda, vilken form vi än är stöpt i!

Vilka är med oss? - Jag hoppas just DU är det <3



Internationella Downsyndromdagen <3

Inskolning

Imorgon gäller det, imorgon är det dags för första inskolningsdagen! Mitt hjärta har ångest, men barnen längtar SÅ mycket!!! <3


period

En period har Louise kommit in i just nu där hon känner sig övergiven utav alla som åker ifrån henne eller "lämnar" henne..
Träffas man inte på länge så är de hjärtskärande, hon kan gråta hur mycket som helst när man pratar om någon.

Som idag var vi hemma hos mormor innan hon skulle åka & jobba. Barnen sov innan hon skulle åka & jobba men vaknade strax innan hon åkte & hon pussade hej då, berättade att hon skulle åka men att vi "ses snart" som vi alltid säger. Inga problem, tills vi kom hem & Louise insåg att mormor va inte med hem.
Ingenting va roligt, hon ville inte leka, inte busa med systrarna, frågade bara efter mormor, tillslut såg jag tårarna rulla & frågade om hon var ledsen & då brast allting. Hon bara grät & grät.. Försökte förklara att mormor måste jobba & att vi träffar mormor imorgon heeeela långa dagen, men nej. Hon va ledsen & arg om vart annat..

Vi ringde & pratade med mormor. Men nej, inte heller det dög.
tillslut tog jag upp mitt gråtande förtvivlade barn i famnen som egentligen inte alls ville sitta där & bara kramade om
henne. Berättade hur mycket jag älskar henne & att ingen överger henne.
20min tog det, innan hon lugnade ner sig, tittade på mig & sa "iskidig" = "älskar dig" - de är så otroligt jobbigt när hela hennes värld rasar samman, när hon blir så ledsen & förtvivlad.
Vill bara göra henne hel <3

Men samtidigt måste dom få gråta, vara arga, ledsna & förtvivlade.. Jag berättar alltid för dom hur mycket jag älskar dom, de kanske inte hjälper för stunden, men i de långa loppet så hoppas jag att dom
är glada att jag finns där..






MR

Nu är MR'en äntligen gjord & nu väntar vi på svar ifrån den. Jag hoppas för guds skull att vi slipper göra om den, för de va bland det värsta jag varit med om..

Vi kom dit vi strax efter 7 på morgonen & fick träffa en sköterska som satte emlaplåster på båda händerna, då dom ska sitta på MINST 1h för att börja bedöva, fick då också veta att vi skulle gå ner som patient no.2 så runt 10 skulle vi få komma ner & göra MR..
Fick träffa narkosläkare, prata om
vad som kommer att ske & hur narkosen går till.

strax innan 10 tar dom in oss på ett rum för att sätta en infart, där dom skulle spruta in sömnmedel, 5(!!!!)ggr stack dom henne i händerna utan att Lyckas, hon skrek av både rädsla & panik & jag försökte hålla tillbaka tårarna för hennes skull. I ren panik satte dom tillslut emlasalva på hennes fot & skickade ner henne till MR'en utan infart.
Där nere stack narkosläkaren henne utan bedövning, då salvan knappt suttit på i 10min.
Det skriket, de va outhärdligt, hon skrek Fyfan vad hon skrek.
Jag fick hålla fast henne i sängen medans dom Sövde henne & Fyfan vad jag grät, jag bröt ihop totalt, dom plågade mitt barn!

väl sövd fick jag gå ut & vänta så skulle dom kalla in mig när dom va klara..
de tog 45min - 1h ca & sen fick jag komma in på uppvaket där hon låg, åh va fin hon va när hon låg där & sov mitt lilla barn!

Fick börja väcka henne lite lätt & de första hon fråga efter va "pappa" & "Bajse = bamse"..
piggade på sig fort & ville bara hem hem hem!

Nu är de gjort, men som sagt. Jag gör inte om det..





RSS 2.0