Ibland kan livet ta en ända stor vändning, ibland hinner man inte ens med i svängarna.. Igår trodde jag verkligen att jag skulle sätta hjärtat i halsgropen..

Jag vet inte om de var av lycka, eller för att jag vart så förbannad rädd över att jag faktiskt tycker väldigt mycket om honom..

Det händer rätt mycket i våra liv just nu, och vi kämpar på så gott det går att rå om varandra oxå.. Det är svårt och tufft i många lägen, men så länge man håller en öppen dialog med varandra och verkligen försöker bry sig och bolla med sina problem och idéer så ska vi få det att fungera..

Man ska inte vara rädd för att bråka, för alla par bråkar.. Ingen kan dra jämt hela tiden, men sen beror det på vad man bråkar om och verkligen försöker reda ut problemet så det inte ligger och är infekterat hela tiden..


Jag har aldrig känt mig så pass säker på en människa som jag gör just nu, har ju bevisats förut att jag har fel.. Men jag tänker inte ens så denna gången, för vi bryr oss verkligen om varandra.. Det känns inte ens jobbigt just nu att faktiskt ses varje dag, höras varje dag.. För vi har alltid någonting att prata om, alltid är det något som tynger den andra som vi verkligen måste ventilera om just på en gång..

Eller bara ringa och kolla hur det är med varandra.. Bara visa för iaf 30sek att vi bryr oss.. Man behöver aldrig känna sig ensam..


Många tycker vårat förhållande är för nytt och vi inte ska rusa in i saker och ting, men de gör vi faktiskt inte.. Vi tar det lugnt, och låter saker och ting komma som det kommer.. Händer det så händer det för en mening och ingenting annat..

Det är sjukt hur mycket en person kan betyda så mycket...
Som man i grund och botten egentligen inte ens känner så pass väl än..

Att se någon falla, och inte veta hur man ska göra för att ta emot personen är svårt..

Att man lever som i en film, fast verkligheten kommer ikapp en många gånger är fruktansvärt skrämmande.. De är läskigt hur olika människor är, och hur olika folk uppfattar saker och ting!

Jag vill inget annat än att bara stå vid din sida, och aldrig låta dig falla.. Men ibland kan det vara bra att falla, och inse vad som är verklighet och vad som är film.. Hela helgen har vi levt som i en film, inga bekymmer bara tagit hand om oss själva, igår kom verkligheten ikapp oss. Och de fick vi smaka på med buller och bång.. Inget dåligt med det, för det behöver alla någon gång.. Men det är jobbigt, det bär emot när man vet att man är elak.. Fast på ett bra sätt..

Det bär emot att veta att man sårar den andra personen ifråga, fast många gånger på ett bra sätt.. Alla behöver sina väckarklockor.. Det gör ont när dem kommer, men när man äntligen börjar skaka av sig fasaden så brukar det kännas lättare..

Jag vet att jag kan vara väldigt brysk, och ta till lite hårda ord och kanske en lite för hård ton ibland.. Det är aboslut inte meningen, aboslut inte.. Men ibland behövs det, lika väl som du gör det på mig..


Vi finns här för varandra, och tillsammans blir vi bara starkare, så länge vi inte arbetar emot varandra!

''Jag finns här igenom allt baby <3''
''Upp och ner är lika långt, men inte lika lätt!''

Vad ska man göra när man känner sig så totalt hjälplös?

Jag står vid sidan av, och får bara titta på.. Jag kan ingenting göra, mer än att finnas där.. Jag hör hur du gråter, det skär i hela mig.. Att du inte får träffa dina barn, att du inte vet vad du har för rättigheter.. Att du ska få ringa runt till massa myndigheter för att få reda på vad du har för rättigheter om dina barn.. Dina egna barn, ditt eget kött och blod..
Jag tycker så otroligt synd om dig, och att jag inte kan göra något.. Gör mig så ont..

Jag får stå här vid sidan av, och bara titta på.. Titta på när du får slåss, slåss för ditt liv och dina rättigheter.. Jag hör hur du gråter på nätterna, och försöker verka stark framför mig, när du egentligen inte är så stark som du vill påstå.. Älskling, tro mig! Jag finns här..


Du måste bara våga att släppa in mig, du måste våga att lita på mig.. Jag lämnar inte dig, vi går igenom detta tillsammans.. Jag vet att jag står hjälplös i detta, men det MINSTA jag kan göra är att faktiskt stå vid din sida, och lyssna på dig.. Ge dig råd, och bara finnas där.. Tala om för dig hur mycket du betyder för mig, och hur stark jag tycker du är.. Se saker och ting posetivt när du bara ser motgångar.. För älskling, tro mig... Jag ska göra allt i min makt för att det ska bli bra, jag ska göra allt i min makt för att du ska må bra.. Du ska må bra, du ska vara glad.. Se posetivt på livet, det är du värld..


Du är värld så mycket mer, än att somna med rödsprängda ögon och tårar på kinden, och att vakna likadan.. Du är värld såå mycket mera älskling!