Trillingarna <3

När vi fick reda på att det var 3små bebisar i magen, och våran och läkarens reaktioner :-)


v27+0

Jahap! Ännu en ny vecka, och jag bara känner mer och mer på humöret hur detta tär på mig..
Finns egentligen ingenting posetivt att säga just nu, för jag ser ingenting roligt med att vara gravid längre.. Tyvärr..

Ont överallt och konstant trött men kan ändå inte sova.. Make no sense?

Det enda som kan vara lite posetivt ibland är när flickorna rör på sig, och man känner att dem rör sig för att dem känner att jag inte mår bra, eller är ledsen eller något annat dylikt..

Idag var vi hos BM, och jag känner hur allting dansar på mitt humör just nu med både BM och SPECCmvc, det enda som fungerar just nu är bara TUL, och där kan det krångla imellanåt också, när dem glömmer bort vem som är vem eller helt enkelt bara rör ihop det för oss..

v26 skulle jag ta mina cortisonsprutor iförebyggande syfte ifall att flickorna skulle få för sig att kika ut tidigare.. Men likt allting annat så 'glömdes' det bort.. Sedan den 14 December skulle vi få ett besök nere på NEO för att få kika runt där innan förlossningen för att det inte skulle vara för oss okänt när vi kommer dit.. Tror ni vi fick det? Nä, dem hade glömt att prata med NEO så vi fick inte gå dit och hälsa på.. SUCK!

Har även bett om ett snittdatum just pga förberedelser och sådär, så man har något att sträva efter, men även där får vi avslag.. Stora avslag.. För att allting är 'för tidigt' än så länge..

När är det lagom då? När allting är försent..?? Ja det kan man ju undra..

Läkarna tror starkt på att flickorna kommer ligga kvar till v37.. Vilket jag inte hoppas på ( Men vet att det är de bästa för dem ), men jag kommer gå sönder.. Helt sönder faktiskt!

Jag vet att jag gnäller otroligt mycket, för jag ska endå vara glad att det har gått såhär bra och jag väntar faktiskt 3, 3 fullt friska flickor.. Men försök att hålla humöret uppe när du har konstant ont hela tiden och egentligen INGEN förstår..

Ne, vi har återbesök på SpeccMVC den 2 Januari, så nu är det lite jul uppehåll.. Skönt! Slippa stressa fram o tillbaka till BM och o sjukhuset nu under julen, de skulle dansa på mitt humör alldeles för mycket!

Inte alls många dagar kvar tills Robert kommer hem heller, ska bli så skönt att få hem honom nu faktiskt!






v27+0


Gissa

Okej, nu drar jag igång en såndär muppig gissningslek om när trion tänkte ta och titta ut!
Vi börjar ju närma oss 2012 med stormsteg och vi har ju inte fått något snittdatum inbokat ännu, så då kan vi ju lika gärna gissa oss fram när småflickorna tänkte kika ut, eller vad säger ni :-)? Det är ju ändå någonstans mellan 150-200 läsare varje dag, så lite gissningar borde jag få..

För att göra det hela enklare: Dem är beräknade 20 Mars, men kommer komma betydligt mycket tidigare än så..

Snittdatumet läggs någonstans mellan v34-36 beroende på hur bebisar och jag mår.. Så någonstans mellan Januari och Februari beräknas dessa små knoddar att se världen för första gången med egna ögon!

Nu vill jag att ni gissar datum och kanske även vikter och längder på trion, för att göra det hela ännu roligare och mera spännande :-)





Så kom igen, gissa gissa!


Den eviga väntan



Gjorde ordning i flickornas säng idag! Såhär fint vart det, nu sitter bara deras mjukdjur och väntar på dem <3


Julklappar

Jag önskar mig sååå mycket till trillingarna! Vill bara få inreda deras egna rum nu, skulle helst vilja att alla 3 hade ett varsit rum redan ifrån början.. Men just nu är det omöjlig, och dem får dela på en spjälsäng i samma rum som mamma o pappa sin :-), men det fungerar nog i början..

Men drömma kan man ju alltid göra.. Och det gör jag hela tiden, så jag vet att det är många som läser min blogg som även kommer ifrån släkten som vill köpa saker åt flickorna!

Så här kommer lite bilder på vad jag skulle vilja inreda med i deras rum! :-)

Detta är bara lite av allt jag skulle vilja köpa till flickorna, vill skämma bort mina barn så mycket det går med kärlek, och inte bara saker.. Men vill även att dem ska ha det fint :-), det finns ju så otroligt mycket fina barnleksaker nu förtiden.. Dock kostar ju allting en slant.. Men men, o sen att man får 3 flickor på samma gång också gjorde väl inte saker och ting lättare ;-P





Detta är saker som kommer ifrån hemsidor som:

http://www.jolins.se
 
Samt

http://frokenfraken.se/


Svar på fråga

Madeleine - Mamma till Liam om Svar på fråga:
Då kan jag också passa på att fråga, ifall det inte är för privat eller så förståss. Men har du tänkt att amma alla 3 flickorna eller ska du gå över direkt till flaskan? eller du vet kanske inte än? :) Vet att det va väldigt energikrävande när jag bara ammade min son. Så tänkte att de måste vara extremt energikrävande att amma 3 stycken isåfall :P så va mest nyfiken hur du ska göra! hihi, kram!



Hejsan Madeleine!

Har fått frågan utav min barnmorska om hur jag tänker göra, och jag tänker testa aboslut.. Men tar det för mycket på psyket och sådär så kommer jag inte amma, men jag ska försöka amma och varva med flaska eftersom det blir väldigt svårt att amma 3barn samtidigt, då man bara är skapt med två bröst... Hehe..

Men amningen gör jag mest för 'knyta an' till barnet som dem kallar det, men sen vet man inte alls vad man är för kolli efter förlossning och hur mycket komplikationer och såntdär som tar på psyket heller.. Det är ju så otroligt mycket som spelar in för att man ens överhuvutaget ska kunna amma..

Så, svaret på frågan blir: Jag ska göra ett försök, dock inte helamma alla 3, utan man varvar med flaska också.. Men fungerar det inte, så är det ingenting jag tänker tvinga mig till :-)

Svar på fråga

helen - mamma till Lea och BF jan 2012  om Dåligt med inlägg:
Jag tänkte höra hur ni tänkte göra sen när flickorna kommit, förmodligen blir ni ju kvar på neo ett tag men sen när ni kommer hem. Kommer barnens pappa vara hemma en bra stund med er tills ni kommit in i lite rutiner eller kommer ni ha någon annan form av avlastning, någon hjälp/assistans från kommunen/släkting osv? :)




Hejsan Helen!

Barnens pappa har ju retroaktivt 30 obligatoriska pappa dagar att ta ut på 60dagar, sedan får han ta ut pappaledighet för 1barn och jag för 2barn så att säga.. Han kommer vara hemma så länge som det 'behövs' så att säga, sedan bor vi ju hos mina föräldrar, och mamma jobbar bara 76% så hon är ju hemma på kvällarna eller vissa dagarna på förmiddagarna. Så hon kommer ge oss en del avlasning, plus att hon jobbar inte helger heller. Så det känns skönt.

Vi hade tänkt att be om hjälp ifrån kommunen, men har sätt många trillingföräldrar som bråkar och gnabbas med kommunerna, och vill hellre lägga den tiden och energin på mina barn än att försöka bråka på kommunen om något som kanske inte ens fungerar.
Eftersom det är så otroligt mycket som måste klaffa, med rutiner och tillit och lite såntdär..

Svar på fråga

Elin om Dåligt med inlägg:
Hej tänkte fråga har ni bara en säng eller har ni ngn special säng ? Har du ingen lust att berätta lite hur ni tänker och planerar, tex vad för vagn ni ska ha osv :D mycket nyfiken :)




Hejsan Elin! Gud va roligt med lite frågor, inte ofta man får det :-)..

Till en början ska vi bara ha en spjälsäng eftersom dem är vana att ligga tätt och trångt så vill vi inte ta ifrån dem den tryggheten, så när dem är så pass små så kan dem ligga på brädden i en vanlig spjälsäng..
Sedan detta med vagn har varit mycket velande fram och tillbaka hur vi ska göra.. Men vi har löst det med en singelvagn och en tvillingvagn till en början, tvillingvagnen är så bred så där får alla 3 också plats till en början.. Sedan kan man utöka det med en sitttrillingvagn, men eftersom dem är så dyra så vill vi gärna vänta med det.. Och använda oss av det som 'fungerar' i början..

Sen får man planera utefter barnens behov och efter dem har kommit, det är ju fruktansvärt svårt att sitta och planera allting hur det kommer bli och ska vara..

Kläder har vi bunkrat upp så man kan tro att det är en hel BB avdelning som ska använda kläder, men vi har sagt att vi hellre har för mycket kläder än för lite kläder eftersom vi inte vet ifall det blir 3kräkbebisar eller inte..

Men som jag skrev, sen får man planera utöver barnens behov efter dem har kommit :-)

Hoppas du fick svar på dina frågor.. :-)

MVH/ Emma

Karolinska Sjukhuset

Jahap, igår var det bara att åka in igen..

(Känsliga läsare varnas för att läsa)


Jag tog det lungt på förmiddagen, och skiftade mellan datorn och sängen, precis som vanligt..
Sedan följde jag med min bror och min mor till Uppsala för att gå på Biltema, så jag haltade runt där inne eftersom jag har väldigt svårt att gå imellanåt.. Och jag och mamma gick och strosade bara.. Medans bror plockade det han och pappa skulle ha..

Sedan så satte vi oss i bilen och åkte till Enköping för att möta upp en tjej som jag skulle köpa påslakanset av till spjälsängen/vagnen, och sedan begav vi oss hem.. Eftersom man blir ganska slut i ben och rygg av att konka runt på den här stora.. Vad ska man kalla det, puckeln man har på framsidan så la jag mig i sängen en liten stund för att bara vila.. Slutade med att jag slumrade till mellan klockan 16 till ca 18.. Sedan vaknade jag och kände att jag inte alls mådde bra i kroppen, men jag hade ingen feber sa mamma.. Sedan kom pappa in i rummet för att lägga in ved, och då hade jag precis varit på toaletten.. Sa lite tyst till pappa att jag vill att du hämtar mamma, något är galet.. Och sedan kände jag bara en enorm smärta i hela magen och spyan stod ut som en kaskad genom både näsa och munnen.. Jag bara kräktes och kräktes, hela jag va full, överallt..  
Jag kände fortfarande en enorm smärta i magen och hela magen var hård som en kanonkula, kunde knappt röra mig.. Så det var bara in i duschen och börja duscha av sig allt klegg som hade satt sig praktiskt taget överallt..

Stod i duschen och grät om vart annat som sammandragningarna och smärtan kom och mamma sa åt mig att ringa förlossningen.. (Måste även tillägga att jag vaknade med en enorm huvudvärk också)..

När jag duschat klart satte jag mig vid köksbordet en aningen medtaget och väldigt trött och ringde förlossningen.. Dem vanliga frågorna kom på tal 'Sparkar bebisen, hur har du mått tidigare idag, är någon i familje magsjuk' ect ect..

Sedan sa hon åt mig att ta en bricanyltablett och två alvedon eftersom jag hade en bit att åka till förlossningen.. Sedan skulle jag ringa tillbaka efter 1h även fast jag hade blivit bättre, och vart jag sämre under tiden skulle jag givetvis ringa..

Jag gjorde som sköterskan sa, och sedan gick jag o la mig i sängen.. Sedan efter 1h ringde jag tillbaka, huvudvärken hade gått över och inga sammandragningar längre.. MEN, var väldigt öm nertill i nederdelen av magen vilket oroade henne, eftersom jag hade tagit en bricanyltablett..
Hon sa åt mig att har de ömmande inte gått över om några timmar så vill jag att du ringer in igen, och så skulle jag vila..

Så jag gick in o la mig i soffan, och jag och mamma satte igång en film för att ta det lugnt bara.. Så jag tröck i mig två mackor och ett glas oboy ( För nu mådde jag ju bra igen, en aningen darrig av bricanyltabletten bara )..

Låg och vred och vände mig i soffan, Ni ska veta, man ligger inte speciellt bekvämt i en yttepytte liten skinnsoffa med en stor badboll på magen..
Sedan lyckades jag väl slumra till en stund.. Och vaknade vid halv 11.. Kände igen att kroppen började kännas en aning konstig, och att ömmandet i nederdelen av magen inte alls hade gått över..
Och nu hade jag faktiskt ONT på vänster sida..

Mamma tittar på mig och säger,  - behöver du spy..? Men eftersom jag varken kände något illamående eller något annat så visste jag inte.. Men snabbtänkt som hon är springer och hämtar en hink i sista sekund, och precis då när hon sätter hinken framför ansiktet kommer det som en kaskad igen..
Det bara sprutar överallt.. Och gråten sätter sig i halsen igen, och min första tankebana är.. - Nej! Inte samma helvete igen som jag hade i början.. Jag vill inte, jag orkar inte..

Mamma säger, jag vill att du ringer förlossningen igen, för något är riktigt galet..

Ringer förlossningen igen.. ( Börjar känna mig en aningen tjatig vid detta laget, men jag är ju såklart orolig.. )

Hon svarar, vi pratar och sedan säger hon att jag ser att du har varit inne för påtagliga kräkningar innan och inte alls mått bra utav det, sedan har du ringt in 2ggr nu ikväll och berättat lite.. Så jag vill att du kommer in så vi får kika så barnen mår bra, och att tappen inte är påverkad, då den kan påverkas väldigt lätt med så många barn i magen.

Sagt och gjort, jag och mamma satte oss i bilen och åkte upp till Karolinska sjukhuset i Solna..

Väl inne så hamnade vi i ett sånt där tråkigt undersökningsrum, och massa blodprovet och blodtryck togs.. Även urinprov, och i urinen hittade man lite spår, men ingenting allvarligt.. Och blodtrycket var jämt och fint så det var absolut ingenting att oroa sig för..

( Måste poängtera att jag kräktes en gång till påvägen in också.. )

Sedan var det in i ett gyn rum där flickorna först undersöktes och dem måtte jätte bra, sedan var det VUL som gällde och tappen var lång och fin..

Inne i undersökningsrummet så kräktes jag IGEN! Nu är det 3dje gången på mindre än 2 timmar.. SUCK..

Inlagd vart jag iaf, och isolerad.. Bad även om att mamma skulle få stanna kvar eftersom det inte är överdrivet roligt att ligga på isolering själv..

Proverna har visat bra hela tiden men ändå så misstänkte dem havandeskapsförgiftning, och det gör dem fortfarande.. Varför vet jag inte, men dem har väl sina anledningar..

Nu: Är jag iaf hemma, och pigg som en nötkärna igen, och har inte kräkts sedan klockan 01.00 natten mellan Lördag och Söndag..
Att det kan gå så fort är läskigt, men jag är glad att jag åkte in i TID denna gången än att bli undernärd ännu en gång..


Summa sumarum:
Dem vet fortfarande inte vad som är fel, och har inte 'avskrivit' havandeskapsförgitning än, även fast proverna inte tyder på att det är det.. Men jag hade tydligen 'ont' på vissa ställen som inte alls var bra när jag kom in..
Så jag står helt oventandes om vad som hände egentligen.. Mådde bara fruktansvärt dåligt






Lyxmiddag ala Karolinska Sjukhuset


Älskade Jennie





Kunde inte låta bli att ta kort på mig när jag var där! Jag ser ruggit rolig ut på mina 157cm med den där magen framtill! :-)


Försäkringar

Har setat och letat runt efter olika gravidförsäkringar, och dem flesta börjar inte gälla för än v26, och jag går ju in i v26+0 på onsdag, vilket är toppen..

Pratade med en annan trillingmamma, och hon rekomenderade trygghansa.. Så, så fick det bli.. Dem ger ersättning på 200:-/dag när man ligger inne på sjukhuset, vilket inte alls är fel.. Sen rekomenderade hon mig att ringa FK och ta ut tillfällig föräldrarpenning istället för att ta av mina mammadagar så jag har dem kvar när jag kommer hem sen..

Detta är väldigt rörigt, och man blir bra snurrig av allt ringande och hålla reda på kan jag lova, men det blir nog bra i slutändan.. Gravidförsäkringen täcker mina barn upp till 6månader, och sen är det bara teckna en barnförsäkring på dem.. Grejt!

Någon som har haft några andra upplevelser om försäkringar i strösta allmänhet? Jag har aldrig behövt ha kontakt med några försäkringsbolag, varken på jobbet heller hemma.. Jag har klarat mig ifrån allt vad olycksfall heter faktiskt :-)





Men det här blir nog jätte bra när det väl är klart tror jag.. En dag i taget :-)


Svar på fråga!

Em om bm och v25+0:
Hur vet du vems hjärta det är som slår?



Hejsan Em.

Eftersom jag vet hur dem ligger, och vi har namngett dem så, tv1 - från vänster är Lisa
tv2 - i mitten är Louise och tr3 - från höger är Lova så är det inte så svårt att veta vems hjärtljud som är vems.. Dem kan nämligen inte byta plats med varandra..

Så på så sätt kan jag hålla reda på vems hjärtljud som är vems :-)

bm och v25+0

Idag har vi vandat in i en ny vecka, så nu är vi i v25+0.. Tiden går otroligt fort, vilket känns jätte skrämmande, men endå väldigt roligt..

Ska bli så skönt att bli av med den här stora kanonkulan på magen så man får sova normalt och inte som något jävla offer.. Måste se mycket roligt ut när jag sover på nätterna, man känner sig en aningen skev sådär..

Idag var jag och mamma hos BM och tog prover och sådär, allting ser jätte bra ut.. T.om. urinprovet var helt blankt vilket jag inte trodde, men vart glatt överasskad när hon kom in och sa att urinprovet var blankt..

Lyssnade även på flickornas hjärtljud, och det såg jätte bra ut.. Hon tyckte dock inte om att jag inte har gått upp så mycket i vikt, utan vill att jag ska lägga på mig lite mera, varför vet jag inte.. Men vid inskrivningen vägde jag 65kg och idag vägde jag 71.7 kg, så har inte gått upp jätte jätte mycket i vikt, men iaf litegranna..


Lisa: 160 slag/min
Louise: 150 slag/min
Lova: 142 slag/min

Och, även idag mätte vi SF måttet.. Det var lite smått roligt att se, jag ligger iaf väldigt långt över min kurva.. Men jag är inte förvånad för jag är mycket större än vad en enbarnsföderska är i min vecka.. Haha

SF-Mått: 36cm


Snön har även kommit för att stanna nu, helt hemskt kan jag tycka.. Tycker inte alls om snö och rusk och slask.. Enda posetiva är väl att det bli lite ljusare ute istället för de här mörka och gråa skiten..
Annars är snö bara ursch ursch ursch!




V25+0


Ibland hatar jag känslan av rädsla..

Jag är så jävla rädd.. Jag hatar att vara rädd, jag har aldrig varit rädd.. Jag har aldrig visat mig sårbar.. Men jag insåg idag att jag vågar inte vara för glad..

TUL idag va helt underbart, men jag känner ingenting när jag ligger där, det känns ändå som att allting kommer gå åt helvete i vilket fall som helst.. Varför vet jag inte, jag älskar mina barn.. Jag gör verkligen det.. Men allting har gått 'för bra' hittils.. Lyckliga sagor kan få lyckliga slut också va?

Eller måste alla lyckliga sagor ha sorliga slut? Och alla sorliga sagor ha lyckliga slut?
Det känns som att jag bara väntar på det där lilla, just de där lilla som ska gå så fruktansvärt fel och jag aldrig mera kommer kunna förlåta mig för att jag gjorde annorlunda.. 'Ta en dag i taget' - Ja, det låter mycket enklare än vad det är.. En dag i taget är en dag närmare verkligheten.. Jag blir mera chockad över att dem säger att allting är bra, för jag är helt inställd på att allting kommer gå åt helvete..

Varför kan jag bara inte försöka vara glad, och leva i nuet.. Och faktiskt vara glad över att allting ser bra ut? Varför måste jag gå och vänta på det där lilla, just det där lilla som kan få mig att fallerera till botten?
Allt det här 'skrämmande' allt det 'okända' är en fucking vardag.. En fucking vardag jag inte valt.. En vardag som kan gå från helt underbar till en mardröm..

Just nu ser jag ingenting posetivt med att vara gravid, sammandragningar, värkar, läckande tuttar, en paj rygg, sura uppstötningar, en stor mage som bara är ivägen, kläder som är försmå och sömnlösa nätter..

Vad är det posetiva med att vara gravid? Jag förstår inte det, det ända som är posetivt är det som kommer utav det, men det är ju just det jag inte vågar hoppas på, det jag inte vågar se fram emot, och det jag inte vågar drömma om..

Graviditetsdrömmarna kan vara allt ifrån att jag ser ut som ett akvarium med små guppisar och guldfiskar i, till att huset brinner ner och hela min familj förutom jag omkommer..

Varför är det så? Varför kan man för en gång skull bara få vara lycklig och se fram emot det som komma skall? Eller är det just för att man är så otroligt rädd för det okända?


Jag vet aldrig vad jag ska säga till folk, eller hur jag ska regagera när dem säger - 'Nämen trillingar, hur känns det?' - ' Helt ärligt? Förjävligt just nu.. Livet är en pina, och jag vet inte vad som kommer hända..'

Men det kan lika gärna en enlingsföderska känna? Så varför ska de vara så jävla synd om mig för?

Nej, jag vill inte spela något jävla offer längre.. Jag är trött på det.. Men jag vill att ni ska veta, det här är inte lätt.. Jag är skit rädd, verkligen SKIT RÄDD! Jag har världens underbaraste pojkvän/sambo som finns där, men han är säkerligen lika jävla rädd som jag är.. Och hur gör man när man är två stycken som är så jävla rädd för verkligheten? Hur tacklar man det?


Den här låten får mig till tårar, och den handlar om det jag fruktar mest i hela världen! <3



Vecka för vecka

   


 


( Har skrivit veckorna med Rosa text på bilderna så ni vet vilken vecka det är :-) )


Vart tar tiden ivägen egentligen? Vem kan stoppa tiden? och låta mig få hinna med, jag vet inte om jag hinner med.. Tiden går alldeles för fort, och dagarna går otroligt fort fast jag bara ligger hemma och gör ingenting.
Jag har skapat mig många nya kontakter, även fast dem bara är över internet så är det otroligt skönt att ha någon att prata med om dagarna. För Robert jobbar och jag vill inte ringa och störa honom jämt när jag har tråkigt.. Lika så mamma och pappa.

Det är lite synd att man inte är bilburen längre, jag har ju körkort och allting. Men med tanke på kramperna i mina ben så vill jag inte sätta mig i en bil och köra alldeles ensam ifall det skulle hända något..

Jag försöker njuta varje dag så gott det går, men många dagar känner jag mig bara tjock och ivägen.. Mera gnällig om man kan kalla det så. Även fast jag vet att det är inte en käft som vet vad jag går igenom, så vill jag inte värka gnällig och tjatig..

Nu har vi äntligen fått upp tv;n på rummet, dock inga kanaler men vi har iaf så vi kan kolla på film.. Så jag fördriver mina dagar med att kika på film och facebooka.. Socialisera mig med människor, fast över datorn istället för IRL.. Låter fel, men vad ska man göra när man inte kan..

Jag är även världens lyckligaste flickvän, även fast vi inte drar jämt alla gånger så älskar jag honom otroligt mycket.. Men hur gör man för att bli av med rädslan att bli ensam och lämnad.. Jag vet att man aldrig kan veta hur livet ska bli, men allting kommer att bli bra.. Allting är bra, vi är perfekta..

Perfekta för varandra <3


v22+0

Japp, nu tillhör vi inte GYN längre ifall det skulle hända något, utan nu är det förlossningen som gäller.. Det skrämmer mig, vart tar veckorna ivägen egentligen? Fyller dem bara med massa skit egentligen.. Typ ligger hemma i sängen och tycker synd om mig själv.. Till vilken nytta egentligen?


Ibland känns jag nästan lite överdriven, men försätt er i situationen själv med att försöka må bra, inte ha ångest och leva för dagen.. När du har ont, ångesten sköljer över dig och leva för dagen? När du fyller den med tv-tittande och facebookande..

Rörelserna börjar bli allt mer påtagliga, och jag antar att det är en aningen trångt där inne.. Eftersom dem är 3 stycken som ska dela på platsen så slåss dem ganska livligt med varandra.. Har fått jätte problem med sura uppsötningar på nätterna, såna problem att jag t.om. får svårt att andas ibland, och det är verkligen inte roligt kan jag lova..

15/11 var det TUL igen, så först va vi på SMVC och kollade blodtryck och värden, allting ser jätte bra ut.. Fortfarande spår av äggvita i urinen, men dem sa att det inte var något att oroa sig över eftersom det kunde vara flytningar, så dem va inte lika hispiga som dem vart hos BM.. Blodtrycket låg jätte bra också sa dem på SMVC, så inga täcken på infektioner i min kropp iaf..

Sedan pratade jag lite med läkaren och dem klämde lite på magen, allting ser jätte bra ut, och livmodern är mjuk och fin fortfarande.. Bebisarna ligger lite olika, den till vänster ligger väldigt långt upp, den i mitten ligger med huvudet neråt och hon till höger ligger långt ut på sidan.. Så dem är jämt fördelade iaf..

Sedan var det dags att gå ner till TUL, man börjar bli ganska van med att springa där nu faktiskt..
 Allting ser fortfarande jätte bra ut, förutom att Lova har halkat efter lite i vikten, men det var ingenting att oroa sig över än så länge, men om hon började halka efter alldeles för mycket så måste dem göra något åt det..
Sedan har Louise lite större huvud än dem andra, men det va bara någon mm, så det var heller ingenting att oroa sig för sa dem.. Och eftersom att dem är proffs, så litar jag på dem.


Annars var det faktiskt ingenting annorlunda som har hänt.. Mer än att det är första Advent nästa helg.. Ursch vart tar tiden vägen någonstans..?

Släpper på hemligheten

Jag har ju redan släppt hemligheten på FB, så då kan jag väl lika gärna göra det här också..  Vi väntar 3 små flickor, En Lisa, En Louise och En Lova :-), det vart fastställt igår på UL :-)

Allting ser fortfarande jätte bra ut, och dem växer precis som dem ska, har jätte fina hjärtljud och får den näringen dem behöver.. Alla 3 är ca 20cm var, så allt som allt ligger det 60cm bebis i min mage.. Det kan man inte tro.. Fast det börjar kännas i rygg och ben kan jag lova..
Har även vandrat in i en ny vecka, så nu är vi i v20+0.. Om ynka 2 veckor tillhör vi förlossningen istället för gyn, och det känns jätte läskigt.. Men Jennie har förbjudit våra små att kika ut innan vecka 32, så vi får väl se om dem lyssnar på sin blivande gudmor:-P

Allting är iaf klart nu med både lägenhet och rum, alla nycklar är överlämnade och nu kan man börja andas ut.. Eller.. Nästan iaf, det är ju mellan alla sjukhus och BM besök man ska hinna med sig själv också..


Vi har fått väldigt mycket kommentarer om att vi döper alla 3 barnen på samma bokstav i början.. Men det är något vi själva har valt, och tycker det passar på våra barn..

Det är även ordination vila som gäller.. Då jag börjar få stora kramper i benen och en rygg som har sagt upp sig totalt nästan.. Så det är bara ta det lugnt.. :-)





Lisa


Louise


Lova



v20+0


v12+2

Idag var vi och tittade på våra små där inne, alla 3mådde superbra, och det kändes skönt.. Det värmde mycket i hjärtat, och de där ruset jag fick i hela kroppen när dem rörde sig har jag aldrig haft.. Det var en sådan häftig känsla att man blir alldeles tårögd.. Det känns fortfarande väldigt overkligt, det gör det.. Hela tiden.. Men nu har jag både kort och film på våra små.. Och det känns bra, kommer nöta sönder korterna.. Men de är det värt.. Måste få landa i tanken att de faktist är 3små liv som ligger där inne..

Det är större missfallsrisk, och de är inte bra, men kommer gå på mycket tätare kontroller för att hålla koll på mina två enäggstvillingar eftersom dem delar moderkaka.. Så dem inte börjar ta näring och blod av varandra..

Har nästa kontroll v15-16 och sen blir det varannan vecka efter det.. Så de blir mycket spring på sjukhus nu .. Ha ha, men det är helt klart värt det för att dem små ska må bra :-) <3

Har fortfarande oron kvar i kroppen att den ena inte ska överleva, men överläkaren sa att jag skulle vara lugn.. Dem har stor koll på mig nu, och de är ca1% av alla graviditeter som blir trillingar.. Eller i detta fall tvåäggstrillingar.. Ha ha, va sjukt det låter.. Det kommer bli planerat snitt någon gång mellan v34-36 men BF är 20mars 2012 :-).. Mina små älsklingar :-)

Har även hittat ett forum på FB med bara massa trillingföräldrar i, och de känns så skönt att inte vara ensam längre.. Även fast jag kan känna mig ensammast i hela världen, vet jag innerst inne att jag inte är det..



Rumpan på den ena enäggstvillingen, plus hela mitten tvillingen.. Och huvudet på tvåäggstvillingen :-)


RSS 2.0