Ibland önskar jag att jag var lite mera 'mobil' än vad jag är just nu.. Man känner sig inte speciellt flyttbar när man är lika vig som en elefant i en glasaffär..
Det är fredagar man uppskattar att bara att inte få ha ont för en sekund och bara kunna njuta av att vara ledig.. Men jag njuter inte av att vara ledig längre, för jag är ledig hela tiden.. Varje dag är fredag för mig..

Men mina Fredagar brukar jag se fram emot, för då vet jag att jag kan ligga lite extra länge i sängen på Lördagen och krama om min älskade sambo, få lukta lite extra på honom och veta att han inte ska upp till jobbet klockan 5 och är som en zombie..
Men just den här Fredagen, så är han inte hemma.. Han är på Bandit rockboat kryssning med sina kollegor, och även fast jag tycker att det är otroligt ensamt här hemma ( Har mamma och pappa här, men endå.. ) så unnar jag verkligen honom den kryssningen.

Jag tar mitt sen när trillingarna väl har kommit.. Men då kommer väl jag iaf inte orka och sakna min lilla familj alldeles för mycket..

Jag har lärt mig att uppskatta livet mer och mer, och fått mig att inse att livet inte alltid kan gå som man vill.. Och man kan inte planera livet!

Livet kan göra otroligt stora vändningar, och det har mitt gjort.. Från att helt ärligt gå från att inte skaffa barn eller pojkvän på flera år, så skaffade jag sambo och barn.. Och jag kan inte bli lyckligare faktiskt..

Även fast vi kanske inte lever det 'perfekta' familjelivet just nu.. Så är det alldeles perfekt för oss.. Vi uppskattar dem små stunderna med varandra, även fast vi också kan tjivas och bråka och tycka saker och ting är jätte jobbigt så uppskattar vi varandra..

Jag kan vara harig och överdriven många gånger, och tycka allting är jobbigt.. En riktigt Dramaqueen med andra ord.. Men.. Man lär sig, att det finns alltid någon som har det värre. Men den smärtan, dem tankarna eller det jag känner för stunden kommer aldrig någon annan kunna känna.

Jag tycker bara folk kan lära sig att uppskatta varandra..



''Lär dig leva med uppståndelsen, du kommer aldrig komma ifrån den''


Jag hade inte planerat mitt liv såhär, och famförallt inte dra på mig en uppståndelse med att vänta trillingar.. Även fast jag har fått höra att jag är en såndär sk ''fake'' mamma så bryr jag mig inte så mycket..
Ni får jätte gärna tro att jag är fake, för ibland känns det så.. Ibland känns det som att man springer runt i en såndär stor latexbubbla som snart kommer att spricka, och jag får leva ett 'normalt' ( vad nu normalt är egentligen ) liv igen.. Att det ligger en bebis där inne, och vi har inte den där pressen på oss med pengar, större boende, större bil ect ect.. Man kan tycka att det är nog så jobbigt med en unge..

Jag är rädd för hur det kommer bli när man ska försöka ge sig ut på stan, hur många kommer köra ner nyllet i vagnen just för att titta, klämma o känna? Kommer dessa lejoninstinker att ösa över mig, för att jag vet vad vi har gått igenom med våra små och skörbara barn.. ?
Jag vill inte vara en alldeles för överbeskyddande mamma, jag vill att mina barn ska få lära sig av sina egna misstag.. Men jag vill ändå vara en bra vägledare.. Men vill även kunna säga nej till min omgivning, fast jag tycker det är ohyggligt svårt många gånger, för jag vill inte såra någon.
Jag har aldrig velat såra någon, jag försöker bara säga det på snällare sätt. Men ibland fungerar inte det riktigt.


Nej ursch! Så mycket tankar som kan snurra runt i ett så litet huvud en Fredagnatt i November!


Hoppas, jag verkligen hoppas att alla tar vara på varandra där ute, för som sagt.

Man vet aldrig vad livet tar för vändning..