Att försöka beskriva en känsla när man pratar är svårt, iaf för mig.. Men att sätta känslan i text klarar jag galant.. Jag vet inte varför, men jag är ingen vidare talare, tycker de är jobbigt att försöka beskriva en känsla med handlingar och ord bara rätt ut.. De blir så..? Banalt? De låter så otroligt töntigt när man sitter och förklarar hur man mår.. Vem fan vill lyssna? Ne, jag har lättare för att sätta ner känslor i ord och text.. Faktiskt..

Igår satte jag mig ner och pyssla, jag har blivit väldigt pysslig på sista tiden.. Säljer kläder och gör scrapbook.. Sånt hade jag aldrig tid med förut, kan de vara för att jag är sjukskriven?

Där jag tog alla våra UL bilder vi fick sist och klistrade in gjorde fina möster med olika papper o massa klistermärken .. Plus att jag skrev text, text som innehåller den resan som både jag och Robert genomgår.. För jag tror de är lättare att sätta handling på orden när du har bilderna brevid.. Då kan man assosiera till olika senarium att tänk om de vore mina egna UL bilder ect ect.. Äsch, va sjukt det låter?

Jag tyckte iaf de var jätte skönt att titta igenom boken med all text jag skrivit och tillsammans med bilderna, det känns lixom mera.. Jag vet inte, verkligt? Är det rätt ord?

Man förstår mera känslan av att få paniken över de okända.. Paniken över att man genomgår något som ingen annan har gjort förut.. Ja du, de finns så mycket..

Början på scrapbooken, och våran otroligt långa men ändå så häftiga resa