Jag tycker verkligen illa om folk som pratar om mig & mina barn högt med oss i närheten.. Framförallt folk som står & tycker synd om mig & påpekar till andra att "Gud vad jobbigt det måste vara" - varför måste de vara så jobbigt för? Jag ska stapla upp några enkla svar om dessa personer hade frågat eller sagt detta direkt till mig (inte att jag ska stå & höra på avstånd) 1. Ja det är jobbigt, generellt är det jobbigt oavsett om du har ett eller tio barn.. 2. Detta är fsktiskt något jag valt HELT SJÄLV... Otroligt va? 3. Mina barn är alltid snälla (Allas barn är väl snälla? Eller har jag missat något, Alla barn hamnar i trots & testar gränser OAVSETT om dom är trillingar eller ej.. 4. Jag älskar mina barn, ja jag kan ledsna & tycka dom är SKIT JOBBIGA, men vilken förälder gör inte det? Vilken j*vla drömvärld det vore om man aldrig ledsnar.. 5. Det enda jag tycker är jobbigt är dumma frågor & folk som inte kan säga saker till mig direkt.. Mina barn börjar bli så pass stora nu att dom börjat förstå innebörden med "jobbig" & "stackars" ... Nej, snälla människor .. Gå inte bakom/stå inte bredvid någon annan & viska & tro att denne inte hör.. För det gör man.. Du vet aldrig vem du sårar!
Jag känner så väl igen det där, det var nämligen det enda man fick höra av folk, hur jobbigt det måste vara och aldrig nåt positivt. Vi upplevde det inte alls som jobbigt utan snarare hur kan folk som har 1 barn klaga, nej det måste vara denna svenska avundsjuka bara =) Och jag verkligen saknar småbarnstiden när jag ser alla trillingar nu. Mina tre är ju snart 17 år nu!!
