Man förstår, men endå inte.. Man vill försöka fatta, men ibland känns det som ett stort skämt.. Från att vara gravid till en bebis.. Till att vara gravid med tre bebisar.. Haha.. Ibland känns det som att livet spelar en ett stort spratt..

Idag puttade tvåäggstvillingen ( Som vi kallar för tvilling 1 ) jätte mycket på mig.. Mamma kände det till och med.. De va en så otrolig häftig känsla, men endå kändes det så otroligt overkligt.. Någon knackar på mig innefrån min kropp? Man känner sig inte ett dugg schizo när man står inne på affären o säger : -'' Mamma känn, de är någon som knackar på mig..'' Varpå hon svarar: - ''Ja jag känner jag känner!'' Folk tittade på oss som vi var kompletta idioter.. Haha..

Tyckte de va lite synd att inte Robert va med och kände det.. Men han kommer få känna sina barn han oxå.. Hur dem lever runt där inne.. För var dag som går så känner jag dem mer och mer, och de blir mer påtagligt att de är flera än en där inne i magen.. Det är trångt att ligga där inne, men de känns som dem har det bra.. Om man tycker en bebis gör livet surt för en inne i magen, då ska ni bara veta hur surt tre bebisar kan göra livet när man inte får sova på kvällarna..

Brukar ligga o klappa på magen.. Eller inte klappa, utan mera dra handen uppepå den, som att man drar fingrarna i håret på en.. Dom brukar lugna ner sig då.. Jag vet inte om dem blir sjösjuka där inne, eller om strykningarna ifrån min hand verkligen känns där inne.. För så långt ut kan dem väl ändå inte ligga än?

Samtidigt som allting är så otroligt häftigt, så tycker jag allting är så otroligt skrämmande på samma gång.. Ena sekunden så tycker jag att de ska bli ''coolt'' att bli trillingmamma, för egentligen hur många är det som blir det egentligen?

Jag tror att ''högre'' makter inte ger dig mer än vad du klarar av.. Och jag antar att han tyckte att min envishet ska klara det här.. Ja, vad säger folk? Jag ska alltid vara värst.. Eller hur var det?

Jag ser det inte som att vara värst.. Jag är unik.. Värsta klon-maskinen.. Vill du bli flera, hey kom till mig jag löser det ;-)..

Haha nej ursch så jag säger.. Det känns skönt att kunna skämta och faktiskt glädjas åt graviditeten samtidigt som jag har denna oro och ångest över hur mycket arbete det kommer bli.. För endå, om man tänker efter.. De är mina, eller våra mina och Roberts barn som ligger där.. Det enda dem kommer behöva när dem kommer ut är våran kärlek.. Resten löser sig själv..