Värdelöshet

En känsla av att vara värdelös och ändå känna sig otroligt cool i situationen är svårt.. Jag fick inte bestämma hur jag skulle ha min förslossning utan de va bara - ''Det blir planerat snitt någonstans mellan v34-36'' Okej, ja jo planerat snitt är ju det bästa för barnen absolut.. Men jag då? Inte få testa på detta med krystverksarbetet inte få känna att jag har genomgått en förlossning som jag klarade.. Det känns sjukt, inte få höra det här -''Nu kan du krysta o kom igen nu''.. Även fast jag vet att ett kejsarsnitt är de absolut bästa för barnen så känner man sig ändå så totalt uppgiven.

Det hade varit skillnad om jag hade fått gått min graviditet o tro att jag skulle få föda vaginalt och sen vart det ett akut kejsarsnitt.. Men o andra sidan, man hade nog känt sig lika värdelös ändå tror jag.. Konstigt men sant..

Man förgyller dagarna med att koppla bort tankarna, jag fixar med mina scrapbooks, jag säljer lite kläder som inte kommer till anvädning som andra barn eller vuxna kan behöva bättre och ibland kan jag bara spendera en hel dag framför datorn och sen fundera på kvällen -''Vad gjorde jag idag egentligen?''

Jag försöker koppla bort tankarna med graviditeten så mycket som möjligt och faktiskt njuta av den, fast jag egentligen är skit rädd för vad som komma skall.. Helt ärligt, jag är fan skit rädd.. Men jag vill inte att kroppen ska bygga upp den oron för det stressar bara mig och bebisarna ännu mera..

Det är mycket som de ska stå's i nu under höst/vinter halvåret.. Vi ska planera för hur rummet ska se ut här hos mamma och pappa, vi ska planera så mycket som de bara går för barnens nedkomst .. Tömma våran lägenhet i Bromma, sen sticker min sambo till norge och arbetar i några veckor.. Dem pengarna är mer än välkomna just nu ska ni veta..

Sen ska jag väl bara fördriva tiden med att göra aboslut ingenting dem dagarna jag inte orkar och försöka pyssla lite här hemma.. Hjälpa mamma så mycket som jag bara orkar, och försöka socialisera mig med mina vänner..
Jag vet att det är svårt, för jag vet aldrig vad jag ska prata om.. Eller vad jag kan prata om.. Det känns som jag ältar om allting sjutton gånger om hela tiden och att folk blir trötta på mig babbel..

Men, det kanske är så? Vad vet jag, helt ärligt bryr jag mig faktiskt inte.. Har sluta brytt mig.. De tjänar ingenting till egentligen..

Nej ursch, så negativ man låter.. Återgå till arbetet kanske :-)

Kommentarer
Postat av: Erika - 20år - blivande 3 barnsmamma<3

Av egen erfarenhet så är ett planerat snitt mycket bättre än ett akut. Har aldrig varit med om något värre än det akuta snittet och har aldrig känt mig så snuvad på något som jag gjorde då. Fast jag förstår ju klart att du vill få "arbeta" för att få ut dina barn till världen, men försök se positivt på det hela istället :) hur man än föder så är det ju DU som gör jobbet för att få dina barn :)

2011-09-16 @ 12:54:49
URL: http://eriikabjoorkman.blogg.se/
Postat av: Nathalié -Extrem barnlängtan.. och snart händer det <3

Jag tror att du grejar det galant.. Oavsett vilket så kommer du ju få barn till världen.. Nya människor som kan göra skillnad i den värld vi lever i :).



SV; Hehe ja då är vi lite annorlunda då :p. Jag gillar inte julen.. Slipper den helst xD

2011-09-16 @ 16:33:18
URL: http://yarp.blogg.se/
Postat av: Cherie

Följer dig och dina fina tjejer på instagram och jag är så imponerad av dig. Jag har själv tvillingar. Det är helt underbart att man fått två små även om det finns tuffa dagar och allt inte är på topp jämt. Kikade genom din blogg och jag känner igen mig så mycket av de du skriver om graviditeten. Jag har länge drömt om att få barn.. Sen bestämde vi oss för att försöka och de gick hur snabbt som helst. Var så lycklig när jag plussade. Första ultraljudet vlev i v.12 när det var kub test. Det första sköterskan säger är att: ser ni vad jag ser, det är två små därinne. Jag fick en chock. TVÅ?? Mitt liv passerade framför mina ögon och jag våga knappt kolla på sambon, tårarna vällde fram. Sen började hon prata om nån vägg mellan dom.. Att det inte fanns någon. Vaddå vägg tänkte jag?! De kom in en sköterska till och sen ytterligare en.. Och de satt där och mumla och jag sambon kolla på varandra och förstod absolut ingenting.. Jag kände hur klumpen i magen började växa. De sluta med att vi fick en nu ul tid om tre veckor för att träffa läkare och se om man kunde se nån vägg då. Jag kan säga att googlade sönder ordet skiljevägg efter den dagen. Nästa ul får vi träffa en läkare och han konstaterar att det inte finns någon skiljevägg. De ligger alltså i samma hinnsäck. Gravid i v.15 med tvillingar som ligger i samma hinnsäck. Läkaren säger att jag ska vara glad att vi kommit såhär långt i graviditeten.. Han säger att vi kan nästan förbereda oss på att detta inte kommer gå vägen.. Vad säger man, vad gör man?! Men vi kämpade oss igenom varje dag. Vet inte hur många ggr jag ringde sambon på jobbet och grät i telefon för jag var så orolig för om dom fortfarande levde. De kunde nämligen närsomhelst trassla in sig i varandras navelsträngar och strypa flödet.. Eller så kunde de få tts.. Om de skulle gå så långt att jag skulle klara av graviditeten så var de tvungna att plocka ut dom med snitt. Eftersom vi inte visste hur navelsträngarna satt. Ingenting med denna graviditet blev vad jag hade drömt om.. Jag skulle vara beredd på att plocka ur dom från v.23 om de skulle bli nått med dom. Men helst ville dom vänta till v.34. Ul och ctg gjordes varje vecka. I v. 32+6 gick slemproppen och dagen därpå gick vattnet.. In fort till förlossningen, akutsnitt skulle de bli. I v.33+0 kom dom. Två fina friska killar som mot alla odds hade klarat sig i magen.. Men vägen dit var ett rent helvete.. Förlåt om de låter fel. Men det är så skönt att hitta fler som varit i en liknande sits. Det blir som lite terapi att läsa om andra som varit med om en liknande resa. Sorry för ett väldigt långt inlägg. Men det är väldigt skönt att bara få skriva av sig lite och dela med sig! Hoppas allt går bra med dig, magen och era tre små fina tjejer!! :)

2014-03-12 @ 19:51:51


Ingen reklam tack!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback