Tänk, vart tar tiden vägen egentligen ?
Imorgon är det 3 veckor sen flickorna såg dagens ljus för första gången, och imorgon är det bara exakt 1vecka kvar sen är dem en hel månad gamla !

Små kråkorna.. Varför kan man inte bara stanna, typ PAUS i 5sek bara för att få stanna upp och njuta av tillvaron..

Jag må ha brutit ihop, gråtit och bråkat med robert några gånger inom loppet av 3veckor.. Men jag njuter varenda sekund jag kan..

För varje dag jag får vara tillsammans med min familj så njuter jag !
Nu vill jag bara att vi ska vara en riktig familj, inte en halv familj på sjukhus.. Jag vill börja det riktiga familjen livet! När får man det? När är det 'okej' att känna att det är man själv som styr tillvaron?

Även fast det inte är någon fara med mina barn är man sådär fjantigt rädd, dem är knappt en månad och har redan fått sin första förskylning, Lisa har stopp i magen och dem andra snorar som två snorungar!

Jag älskar min lilla familj ! Vare sig man har stopp i magen, fiser illa eller snorar.. Så är vi den perfekta familjen i en knasig värld <3